Publicerad 18 juni 2020 Av I Recensioner Med 764 Visningar

Lisa Lundgren på Stene Projects och Jim Thorell på Loyal

Jim Thorell, Terracotta Turmeric Township, 2020

Ser man bara till det yttre skiljer sig deras utställningar väldigt mycket åt. Jim Thorells myller av tecken och närmast vildsinta mönster och uttryck i stort format mot Lisa Lundgrens mer strama och återhållna bildvärldar. Men tittar man närmare på de båda åttiotalisterna, Thorell (född 1981) och Lundgren (född 1987), är det slående hur de verkligen vill utnyttja måleriets alla möjligheter. Och hur självsäkra uttrycksmässigt de är i sina respektive konstnärskap.

Jim Thorell har till exempel gått från ett mer figurativt måleri, ofta med en förkärlek för olika starka färgnyanser, till ett mer nervigt och närmast rastlöst abstrakt måleri. I alla fall av den pågående utställningen på Loyal att döma.

Men oavsett vem av dem man tittar närmare på är det slående hur hämningslöst de förhåller sig till konsthistorien och gentemot sina skilda konstnärliga inspirationskällor. Inte i den meningen att de bryter ny mark utan mer som om de hela tiden verkar vilja ompröva sin egen position. Vilket leder till att varje målning kan ses som en alldeles egen bildvärld i sig själv. Nu visas deras målningar inte som solitärer utan som enskilda delar i deras respektive utställningar, som båda två är sevärda och avslutar en annorlunda vårsäsong på grund av den alltjämt pågående coronapandemin.

När Lisa Lundgren i så gott som samtliga av sina målningar bokstavligen drar isär ridån för en ny scen blir det ett förvånansvärt effektivt grepp som inte heller är det minsta begränsande. Tvärtom ger det både en kontinuitet och en närmast oändlig möjlighet till variation.

Lisa Lundgren, Vanlig morgon, 2020

Titlarna på målningarna som ingår i Lundgrens debututställning ”Tanken bortom” på Stene (översta bilden) kan dessutom nästan läsas som en sorts kortfattade och lätt absurdistiska scenanvisningar. ”Håll min hand”, ”Till och med gatorna faller” och ”Hästarna gnäggade och sprang” är alla fantasieggande titlar. I ett annat sammanhang skulle de kunna framstå som naiva eller alltför banala men tillsammans med Lundgrens kontrollerade bildvärld öppnar de upp och bjuder in betraktaren.

Precis som hos surrealisterna består de enskilda bildelementen gärna av högst vardagliga saker. En slingrande väg skapar till exempel tillsammans med andra avbildade objekt en främmande eller drömsk stämning. Lundgrens förtätade och stillsamt laddade scener rymmer såväl dolda berättelser som löften om nya insikter.

Jim Thorell, Babybrain Cellular graft, 2020

Thorells mer kaotiska bildvärld lockar även den till tolkningar eller till mer eller mindre spekulativa dechiffreringar av alla de tecken och symboler som den är fylld av. De två största målningarna ”Billowing Beloved Angel” och ”Babybrain Cellular Graft”, båda två gånger tre meter, hänger nu mitt emot varandra i galleriets största rum. Här blir det påtagligt hur de tillsammans skapar ett instabilt tillstånd som det är svårt att inte känna av även rent kroppsligt. Det här är Thorells hittills mest utsvävande och utmanande måleri och jag vet inte var det kommer att leda. Men jag är redan nu nyfiken på hans nästa steg.

Thomas Olsson

Lisa Lundgren, Stene Projects, Brunnsgatan 21B, 11 juni – 4 juli. Jim Thorell, Loyal Gallery, Odengatan 3, 11 juni – 15 augusti 2020

Thomas Olsson är sedan mitten av 1990-talet verksam som journalist och som konst- och danskritiker i såväl dags- som månadstidningar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.