Publicerad 04 april 2017 Av I Gå och se! Med 9137 Visningar

Leontine Arvidsson på ANNAELLEGALLERY

Kladd, kludder och klotter… Tankens gåtfulla rörelse fångad i flykten. Som om en tilltrasslad linje hade lösgjort sig från ett pappersark och förvandlades i armeringsjärn som i sin tur bänts, vridits och krökts. Det har krävts både redskap och fysisk styrka för att betvinga det motståndskraftiga materialet.

I sin andra separatutställning på ANNAELLEGALLERY fortsätter Leontine Arvidsson att utveckla sina gåtfulla skulpturer. Första gången fick järnet tala för sig självt när objekten stack ut från väggarna eller låg på golvet. Denna gång utgör armeringen ett skelett som svepts om med ett tunt tyg. Det spretiga och aggressiva har delvis tämjts av det mjukt omslutande. Konstruktionerna har därefter doppats i acrystal, som i sin tur fått torka fast till märkvärdiga, oregelbundna formationer. Samma skira tyg som används i skulpturerna hänger även som florstunna gardiner fritt i rummet.

I installationen finns inget fram eller bak, ingen utsida och ingen insida. Blicken är vilsen kanske på samma sätt som inför en tuschteckning av Michaux. Ögat söker automatiskt efter något som det kan känna igen, benämna. ”Att se något som något…”, som Wittgenstein en gång uttryckte det. Beskrivningarna fastnar dock inte. Orden stöts bort av verken som fritt svävar över golvet i det stora gallerirummet. Verken tiger dock inte. De talar ett ordlöst språk.

I det andra rummet är installationen något annorlunda och påminner mer om Arvidssons första utställning. De tilltrasslade järnstängerna reser sig och klättrar upp mot taket som om de var besynnerliga växter med rötterna i golvet. Längs väggarna hänger små, skira teckningar. Kontrasterna mellan stort och smått, hårt och mjukt, luftigt och instängt går genom hela presentationen. Helheten är storskalig och besynnerligt storslagen som en abstrakt gestaltning av tankens otyglade rörlighet.

Joanna Persman

Foto: ANNAELLEGALLERY , Karlavägen 15 B. Utställningen pågår 11 mars – 9 april 2017

Joanna Persman är konsthistoriker och frilansskribent, verksam bland annat som konstkritiker på Svenska Dagbladet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *