Sophi Vejrich, A Leak in the Underworld, installation på Passagen Linköpings Konsthall 2019. Foto: Thomas Edetun
Beskriv din konst med tre ord: Ambivalent, existentiell och lekfull.
Hur ser din arbetsprocess ut? Den börjar alltid i tanken, som dagdrömmar jag går och funderar kring och blir helt uppfylld av. Jag planerar en hel utställning i huvudet, det är alltid flera konstverk på samma gång som har en anknytning till varandra. Som en helhetsberättelse där jag ofta har ett arbetsnamn på ”projektet”. Efter det kommer det stora researcharbetet för att komma på hur jag ska tillverka konstverken. Jag letar och beställer mycket från nätet. Det är lite av ett detektivarbete att hitta allt, leta upp olika material, lära mig nya tekniker från gång till gång. Och det är det jag gillar.
Sedan börjar jag med själva det fysiska arbetet och då händer det ju massa på vägen och något nytt växer alltid fram från de första uppslagen. Jag ifrågasätter och ändrar mycket under vägens gång. Hela processen tar lång tid. Jag tänker nästan alltid på min konst och planerar nya konstverk. Däremot kan det gå långa perioder mellan själva den praktiskt fysiska arbetsprocessen.
Betraktar du din konst framförallt som en dialog med dig själv eller med din omvärld? Då skulle jag säga att det är i dialog med mig själv. Däremot, när jag sedan visar mitt arbete så tänker jag ju att jag vill nå ut med den, och att den då öppnar upp för en dialog med andra.
Var hittar du inspiration? Enbart genom att finnas till i den här märkliga tillvaron. Jag får också inspiration av egensinniga skapande människor och deras uttryck av att tolka livet. Samt den japanska kulturen under mina resor till Tokyo, populärkultur, underground, film, modevärlden, musikvideos, teater, dans, poesi, tygaffärer, byggvaruhus, loppisar, udda saker och det som är tabu.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Rätt så många bilder, jag sitter och googlar och spar massor, massor av bilder i datorn. Inför ett projekt med nya konstverk skriver jag sedan ut dem och har som ett slags planeringstavla. Det kan också vara bilder i form av vykort eller skrivna meningar och titlar till nya verk.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Paul McCarthy, Sarah Lucas, Louise Bourgeois, Marie-Louise Ekman, Robert Gober, Nagi Noda med flera.
Vad är konst till för? Att uttrycka allt det som inte får plats någon annanstans i samhället och livet. Som en mycket speciell frizon där absolut allt kan hända. Ett verktyg att tolka det obegripliga i livet. Sätta form på det ordlösa och undermedvetna. Belysa allt det som göms undan, bearbeta tabubelagda känslor och ämnen både inom sig själv och i samhället. Också rent terapeutiskt för att överhuvudtaget klara av livet.
Vad är konst inte till för? Konst är inte till för att vara uppbygglig och moralisk. Den ska inte kidnappas av de politiskt korrekta trenderna som råder för tillfället. Den måste alltid vara fri!
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Att höja konstens status – och det måste till på politisk nivå om något ska hända. På ett tidigt stadium i skolan värdera de estetiska ämnena lika högt som de andra. Ge konstnären en rimlig chans att leva på sin konst, gör konstinköp avdragsgillt och ge skäligt betalt vid utställningar. Ge även konstnären rätt till välfärdssystemet, som sjukpenning, möjlighet att vabba och pensionsspara. Värna Kulturskolan och fria inträden på de statliga konstmuseerna. Pengar ska inte avgöra om du kan få tillgång till konst eller utöva konstnärsyrket. Jag tycker att konstvärlden är väldigt ängslig, skulle önska att de som har makt vågade vara lika gränsöverskridande och självständiga som många konstnärer är!
Sophi Vejrich är aktuell med boken ”The Ritual of Air” (Bokförlaget Lejd). Hon medverkar i ”Polyfoni 5” på Galleri Thomas Wallner. 13/6-19/7 2020. Och ställer ut separat på Galleri Thomas Wallner 2021
