Fredrik Åkum, installationsbild från Gallery Steinsland Berliner
Beskriv din konst med tre ord: Målningar, fanzines och bootlegs.
Hur ser din arbetsprocess ut? Jag delar oftast upp arbetet i serier; den ena arbetsprocessen brukar inte vara den andra lik. Vissa verk kan jag arbeta på från och till under en längre tid, medan jag vill få andra verk klara i ett svep, även om det blir ett långt sådant. Jag har också perioder då jag testar idéer utan att de nödvändigtvis ska visas för någon. Sedan kan jag stoppa undan försöken för att arbeta vidare med dem när de nästan glömts bort. Det mesta jag gör bottnar i måleri. Jag börjar oftast där som utgångspunkt, och så låter jag verken vila något för att se om det verkligen är målningar som är det slutgiltiga steget eller om det går att göra på annat sätt.
Jag försöker även ägna en dag i veckan åt ett mer metodiskt arbete; att spänna och grunda dukar t ex, och förbereda så att jag mer eller mindre kan köra igång så fort jag kommer till ateljén morgonen därpå.
Vad inspireras du av? Jag är delägare av en större fanzine-samling med konstinriktning som ständigt växer. Den funkar alltid bra som inspiration, just för att man lyckas hitta något nytt i den varje gång. Även att arbeta med och runt andra konstnärer; jag har under några år varit med och drivit konstnärsdrivna gallerier, och arbetar även på Göteborgs Konsthall. Det är alltid inspirerande att träffa människor som brinner för vad de arbetar med, alla på olika sätt. Sen kan jag bli väldigt inspirerad av att bara gå och se en utställning, eller banala saker som att stöta på ett snyggt bokomslag; ibland krävs inte mycket.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Själva ateljén är för det mesta väldigt ren, vita väggar, vitt ljus och mellangrått golv. Det sitter inget uppe på det viset men det finns alltid bildflöden runt en ändå. Om inte i mobilen, så finns de i datorn eller i bokhyllorna.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Det finns väldigt, väldigt många så klart, ingen viktigare än någon annan egentligen. Jag brukar gilla att hitta, för mig, nya konstnärer när jag börjar på nya serier. Och att då hitta en referens som nödvändigtvis inte är självklar, utan kan bredda det jag arbetar med. Under en tid nu har jag kommit tillbaka till Simon Hantaï. Eller till Tauba Auerbach och hennes mångbottnade konstnärskap, samt hennes något experimentella förlag.
Ett verk av Matisse blev väldigt viktigt för mig i slutet av studietiden, det heter The Palm (1912). Eller rättare sagt en digital reproduktion av verket, som jag tilltalades av på flera sätt. Sedan kom uppskattningen att handla om en jakt på den riktiga målningen och om jag skulle tycka att den var lika bra som reproduktionen. För att göra en lång historia kort så blev mötet med den riktiga målningen både en besvikelse och en fröjd. Och jag återkommer ofta till detta i flera av mina verk, där kopian, reproduktionen eller bootlegen får större vikt än dess ursprung.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Jag tror jag till stor del drivs av just det, att det verk som jag inte gjort än måste göras.
Vad är konst till för? Det kan vara till för mycket, för min del vill jag se konsten som en viktig plattform för undersökning och frågeställning. Inte nödvändigtvis alltid en plats med ett facit. Konsten blir ju även en ingång i att förstå vår samtid, men även vår historia.
Vad är konst inte till för? Att matcha en möbel.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Svår fråga, kanske att det blev vanligare att folk vågade uppleva den. Och att den får en mer naturlig plats i vardagen, utan att behöva genomgå kompromisser och förenklingar.
Fredrik Åkum var senast aktuell med separatutställningen B-B-B-Bootlegs på Gallery Steinsland Berliner, och med en utställning på Göteborgs Konstmuseum som mottagare av Sten A Olssons Kulturstipendium
