Jakob Ojanen, Utan titel (AppYou), 2017, utskrift på duk, 4 x 78×43 cm
Beskriv din konst med tre ord: Nästan helt onödig.
Hur ser din arbetsprocess ut? Jag har flera olika arbetsprocesser som går in och ut i varandra. De två största skillnaderna är mellan det analoga långsamma och det snabbare digitala arbetet. Ibland separata och frånskilda, vilket ibland blir krångligt. Men i ateljén får allt detta pågående materialiseras och umgås med varandra. Just nu har jag fyra oljemålningar som jag startade på 2010 som jag tror kanske äntligen är klara. De samsas med en serie Iphone-målningar som bara tog några minuter att måla. Samtidigt har jag flera skulpturala objekt som jag plockar och bygger med. De består av saker jag hittar i och utanför ateljén. Dessa objekt pendlar mellan den långsamma och den snabba arbetsprocessen. Tiden är ju rätt konstruerad. Ett människoliv är bara så kort att den arbetade tiden det tar att måla en målning är sekundär. Samtidigt är tiden allt inom måleri. Min process går mycket ut på att aktivera och förstå denna tid i och utanför måleriet.
Vad inspireras du av? De slumpmässiga och obearbetade bilderna och föremålen i min närhet. Det som omger oss i staden men som inte är till för att beskådas eller direkt synas. I många år har jag varit helt upptagen av väggar med spår av graffiti och övermålningar. Där kommer ju måleriets tidsaspekt in igen. Dessa fasader blir som stora målardukar som täcks med färg, tvättas bort och målas över om och om igen. En måleriprocess utan slut. En kamp mellan olika estetiska ideal men där tillståndet nästan alltid befinner sig mittemellan. Ett transittillstånd som ingen av parterna vill ha. Ganska likt en målares tillstånd och förhållande till sin målning i ateljén. Just nu stannar jag och tittar på alla byggstängsel med tillhörande objekt och processer jag passerar i stan. Bra konst.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Konstböcker och utställningskataloger. Instagram. Alldeles för mycket tid går till att scrolla bilder.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Massor av konstnärer har varit viktiga för mig. Det har varit professorer och lärare jag haft på konsthögskolorna och på förberedande konstskolor. Både deras egna konstnärskap och som pedagoger. De har varit viktiga i sin roll som samtalspartner och intellektuellt motstånd, oftast har de inspirerat och förundrat mig. Då jag inte själv haft något medfött kulturellt kapital eller sammanhang innan jag började på konstskola har alla möten med andra konstnärer varit väsentliga.
Ove Hjälmgården, Robert Ståhl, Anna Eilert och Urban Sjöberg från Västerås Konstskola (2000-2002); Martina Müntzing och John Stenborg från Gerlesborgsskolans påbyggnadsår (2002-2003); mina adjunkter, lektorer och professorer på Konstfack (2003-2008); Thomas Elofsson, Anita Malmqvist, Felix Gmelin, Gunilla Bandolin och Anders Widoff, och alla tekniker och verkstadsansvariga som själva är konstnärer. Sen såklart alla mina studiekamrater som jag haft bredvid mig på skolorna. Alla dessa och de åtskilliga konstnärer vars verk har inspirerat, förbryllat och ifrågasatt varat. Men den enskilt viktigaste är Rebecca Farrensteiner. Hon har följt mig ända sen Västerås Konstskola och hon har ett seende som ingen annan. Brutalt ärlig (och stöttande) när det behövs. Hon är mina extra ögon och har hjälpt mig ofattbart mycket. Hon är dessutom en väldigt begåvad konstnär.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Klara Lidéns ”Poster Paintings”.
Vad är konst till för? Jag vet inte.
Vad är konst inte till för? Djur.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Ordentlig medborgarlön, förkortad arbetsvecka, avskrivna CSN-lån för alla konstnärer, fler och större ateljéer. Mindre byråkrati. Gratis lunch. Fler stipendier från konstnärsnämnden. Allt detta skulle ju främja konstnärerna. Men skulle det främja konsten?
Jakob Ojanen har precis kommit ut med en bok i Orosdi-Backs pocketserie Svenska illustratörer och konstnärer. Han är en av årets deltagande konstnärer i Skulpturparken i Ängelsberg (27 maj – 24 september 2017)
