<

Publicerad 03 maj 2016 Av I Närbild Med 6500 Visningar

Konstens frågeformulär # 5: Stina Stigell

Beskriv din konst med tre ord: Berättande, lekfull, intuitiv.

Hur ser din arbetsprocess ut? På det stora hela är det en långsam process. Den innehållsliga kärnan och de egna intresseområdena finns där från början. Sedan arbetas det kontinuerligt med detta och nya spår och förgreningar tillkommer. Det liknar ett organiskt växande. Jag utgår ofta från materialen som är det konkreta byggmaterialet. Jag finner material, objekt eller “områden” som jag av någon anledning känner starkt för. En korskoppling sker mellan mitt psyke och det här specifika som jag ser eller upplever, som antagligen har med minne och erfarenhet att göra. Förutom konkreta material och objekt kan det vara en färg, en rörelse, en händelse eller en vardaglig företeelse som utlöser den här energin och skaparlusten.

De här outgrundliga anledningarna till skapandet är en drivkraft i sig och gör att jag fortsätter. Jag bearbetar, förvandlar och bygger med material. Närvaron och tiden detta tar formar skulpturen. Utöver detta ”pågående” arbete kommer det – ibland plötsligt – till mig idéer, eller bilder av idéer. Något jag skulle vilja kalla visioner, vilka handlar om konstverk; skulpturala helheter/installationer, som ibland är specifika ner i detaljnivå. Det här kan kännas mycket starkt, nästan som ett rus där allt är avklarnat och tydligt. Som om det var efterlängtat. Som om att det var just precis det här jag ville berätta! Utan att för den skull veta varför och vad det betyder. Så på något sätt måste jag få ur mig det här. I detta vill jag vara en upptäcktsresande. Om jag ”förstår och vet” alltför mycket tröttnar jag. Någon nivå eller något litet skikt måste för mig vara okänt. Utifrån och in eller inifrån och ut. Som i arkitekturen.

De flesta så kallade visioner är inte genomförbara och dem får jag fantisera vidare kring. Andra försöker jag ta itu med. Ofta har jag har flera parallella spår igång som jag växelvis arbetar med. Och under arbetets gång, som i sig är en lång kedja av associationer och kopplingar och avknoppningar där det ena leder till det andra, kan det ibland vara svårt att hålla fokus på huvudprojektet. Det kan bli rörigt men det brukar ordna upp sig. Som i leken. Ibland kan det vara så att ett projekt svalnar av och liksom stelnar. Då får det överges. Kanske för att många år senare, sugas upp igen med ny energi och i ett nytt sammanhang.

Vad inspireras du av? Begreppet frihet och då satt i ett sammanhang med dess motsats ofrihet och begränsningar. Friheten som kan finnas i resor, platser, människor, konst. Både i mitt eget liv och i dåtiden/historien. Jag inspireras av det jag ser omkring mig: vardagen, samhället; de stora skeendena eller de många små förändringarna eller företeelserna som i sig är själva rörelsen. Alla de små tecknen och detaljerna som berättar något i en salig röra; material, skräp, språk, ord, humor, nonsens, reklam, litteratur, byggnader, fordon, människokroppen, sport, egna dagdrömmar, fantasier och längtan. De här inspirationskällorna har dessutom att göra med psyke, material, färg och form, så kombinationsmöjligheterna är oändliga som jag ser det.

Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Rent konkret i ateljén har jag inte så mycket bilder – där finns bara mina egna pågående grejer. Men från fönstren ser jag en bakgård, småindustri, fordon, en träningslokal (kampsport?), takplåt, himmel och några träd på avstånd. Ibland fotograferar jag intressanta saker jag ser, och som jag på något sätt vill fånga, kanske för att komma ihåg. Dessa tittar jag på ibland. Annars har jag ett inre arkiv med bilder. Även bilder från media etsar sig fast och finns i bakhuvudet.

Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? I något skede har Louise Bourgeois varit viktig.

Paul McCarthy, "Painter", video, 1995

Paul McCarthy, “Painter”, video, 1995

Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? ”Painter” av Paul McCarthy.

Vad är konst till för? Att visa på olika sätt att tänka. Så att vi får användning av våra väl utvecklade sinnen. Att beröra och kanske utmana emotionellt och intellektuellt. Att visa på något osynligt, bortglömt och bortträngt vare sig det är fult eller vackert.

Vad är konst inte till för? Där finns det nog inga tabun. Men att utnyttja och skada andra människor går bort. Ren propaganda. Och att använda enbart som pengaplacering och förvara i ett lager är ju oerhört trist.

Vilken åtgärd skulle främja konsten? I det praktiska, nära perspektivet är det åtgärder som gynnar konstnärer, t.ex. billiga ateljéer och sänkt moms på konstinköp. Det som främjar konstmarknaden kanske är en annan sak… men den gynnar ju konstnärerna på sikt, eller? På ett annat plan kanske en djup ekonomisk recession eller någon omstörtande revolution kan göra konst nödvändig på ett nytt sätt.

stinastigell.se

Stina Stigell är snart aktuell i ”Samlade verk! 30 år med Maria Bonnier Dahlins stiftelse” på Bonniers konsthall” (22 maj — 28 augusti, 2016). Och i november med en separatutställning på Konstakademien.

Redaktionen står som författare av osignerat material och av texter som inte författats av en av Konsten.net:s ordinarie skribenter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *