Ulla Wiggen, ”The Face of Mind”, 2016, akryl på duk, 64 x 92 cm
Beskriv din konst med tre ord: Precision, klarhet, passion
Hur ser din arbetsprocess ut? Samlar på mig intryck jag intuitivt fångas av, saker jag får syn på, ibland är det något jag hör. Plötsligt förs något samman, något nytt tar form. Arbetet med en målning kan börja. Visionen kommer ur en inre process som verkar pågå dygnet om och ofta når medvetandet i tillståndet mellan dröm och vakenhet. Den ursprungliga visionen utvecklas sedan genom nya intuitivt väckta idéer. De olika elementen jag prövar att sammanföra, förändrar jag tills de stämmer med något inom mig. Känns som jag letar efter något jag aldrig tidigare sett, men som jag absolut måste fånga in för att få se.
För att inte processen ska stanna upp när jag inte vet hur jag ska fortsätta, växlar jag fokus. Viktigt att jag rör mig fritt mellan de olika momenten måla, betrakta, söka nya intryck, omforma. Vill att varje handling ska föra processen framåt, antingen utesluta, förändra eller tillföra något nytt. Ifrågasätter ofta det jag gjort, inget är självklart innan målningen är klar. Numera skissar jag och gör färgprover för att komma vidare. Pusselbitarna ska passa ihop, bilda en helhet. Slutligen ska allt jag satt samman se självklart ut och jag ska inte komma på något mer att förändra eller tillägga.
Utöver de klassiska verktygen som färg, penslar och skissblock är datorn, kameran och projektorn viktiga arbetsredskap i mitt sökande och gestaltande. En stark drivkraft under arbetets gång är min nyfikenhet på hur målningen kommer att se ut när den är klar. Är själv fascinerad av processen som får den att växa fram och försöker ständigt utveckla mina metoder och mitt seende. Varje målning kräver något nytt av mig.
Vad inspireras du av? Att ta del av kreativa människors syn på tillvaron. Vad de upplever och hur de tänker. Sker vanligtvis genom konst och litteratur men viktigast är nog när det inträffar i möten med andra människor. Både vad som kommuniceras och hur det kommuniceras är betydelsefullt.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Förutom egna skisser är det för närvarande framför allt röntgenbilder och utskrifter av bilder jag hittat på nätet eller i anatomiböcker. Vad jag alltid har på en av väggarna i ateljén är bilder på konstverk jag sett och som fascinerat mig.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? John Bauer är den första konstnären som genom sina sagoillustrationer visade mig att det fanns en avsevärt rikare och mindre fördomsfull värld bortom den jag befann mig i. Redan innan jag ens kunde läsa, fann jag således vägen till konsten och kände dess oerhörda kraft.
För mig som konstnär har Öyvind Fahlström betytt otroligt mycket. Genom sitt sätt att arbeta visade han mig den nödvändiga hållning en konstnär måste ha till sitt skapande. Det var framför allt målmedvetenhet och handlingskraft, frihet i tänkande och inte minst arbetsdisciplin. Detta har varit vägledande för mig i det mesta jag gjort efter att jag varit hans assistent under fram för allt två höstar i New York.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Det finns många konstverk jag älskar att betrakta men jag tror aldrig jag tänkt att det hade varit underbart om jag framställt dem själv. Men detta hände faktiskt den 30 januari i år då jag var i London för en vernissage på Whitechapel Gallery. Besökte National Gallery och bland allt fantastiskt måleri fastnade jag framför Giovanni Bellinis porträtt av dogen Leonardo Loredan och tänkte just detta. Tyckte dogen andades, levde. För att upplevelsen ska vara möjlig måste målningen ses på plats, ingen reproduktion kan förmedla detta.
Vad är konst till för? Att upplevas och göra människor mera seende, mera kännande, mera tänkande, mera levande och mera öppna. Detta gäller både mot den egna inre världen och den som omger oss.
Vad är konst inte till för? Att missbrukas, dvs användas i syfte att styra människor.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Flera Carlo Derkert. Hans okonventionella, entusiastiska och levande pedagogiska förmåga fick många att övervinna rädslan att inte förstå, vilket ofta hindrar människor att öppna sig för vad konst kan ge. Det är uppenbart att när någon förmedlar en konstupplevelse verbalt, kan det visa vägen till nya sätt att betrakta konst.
Här skulle dagspressen kunna göra oerhört mycket mer än vad som vanligtvis sker i dag. Jag anser det är en stor förlust att konstkritiken nu kommit på undantag. Bevakningen av det som visas på gallerierna är nästan obefintlig, då endast spektakulära händelser och utställningar på de större institutionerna uppmärksammas. (SvD är ett undantag.) Konst mystifieras lätt på detta sätt, man skapar ett avstånd vilket ytterligare ökas genom rapporter om auktionsfirmornas i bland obegripligt upphaussade priser.
Tack och lov har vi tre nättidningar och två tidskrifter för konstbevakning och konstkritik som gör det möjligt att följa konstlivet även på andra platser än den egna orten. Men de kan aldrig ersätta dagspressen som ju har en avsevärt bredare och mindre specialiserad läsekrets. På kultursidorna kan också olika konstarter mötas. Att dagstidningarna nu valt att just konst inte ska bevakas på likartat sätt som övriga kulturområden är egendomligt. En förändring här skulle betyda mycket.
Ulla Wiggen har under hösten 2015 deltagit i ”Technologism” på MUMA Melbourne, Australien och under våren 2016 i ”Electronic Superhighway” på Whitechapel Gallery, London, samt i ”Chronos” på Minibar, Stockholm.
