Viktor Rosdahl, A ceratain promise of death and deafeat, 2014, oil on linen, 159x270cm. Courtesy of Malmö konstmusem
Beskriv din konst med tre ord: Motsäger mig tanken på en pitch.
Hur ser din arbetsprocess ut? Jag samlar på mig idéer och ibland material. Sen börjar jag arbeta. Det kan ta ett par år innan varje idé är genomförd, mest för att jag är disträ och stannar upp under processen. Materialet kan vara bilder och tyger, platser, trä och metallbitar. Som jag sedan sammanför i ett måleri. Jag vill måla förlagan så bra jag kan, och samtidigt låta andra typer av måleri komma fram, t.ex. genom slump och slitningar. Jag har alltid en idé, en färdig bild av rum med ett eller flera verk i sig.
Vad inspireras du av? Det är inspirerande med bilder och tillvägagångssätt som är nya för mig. Och att materialet är laddat för mig på något vis. Då det blir det en upptäcktsresa att arbeta med det. Jag har gjort flera verk som utgår från bilder av demonstrationer, uteliggare och bränder i miljonprogrammet, bilder av krig och lidande ur konsthistorien. Där fanns en dragning åt att jobba med kärlek, svek och sex. Efter det inriktades allt på politiska utopier genomförda genom stadsplanering och arkitektur, och hur liten man kan känna sig i dem. Detta är min kärna; att arbeta med idéer som har beröringspunkter med olika estetiska referenser och produktionsmetoder. Och att återvända till samma teman efter jag varit ifrån dem några år.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Referensbilderna; jag vet exakt vart jag vill nå när jag börjar, men vägen dit är alltid annorlunda och bilen går ofta sönder på vägen…
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Alla på sätt och vis. Jag ser det som att det jag gör är en del av det som är gjort innan mig, det som görs nu, och möjligen det som kommer göras i framtiden. När jag går på en utställning som jag uppskattar mycket, händer det ofta att jag inte tänker så mycket mer på den i efterhand, fast jag var upprymd i situationen. Ibland när jag ser något jag förhåller mig mer skeptisk till, fastnar de verken och dyker upp om och om igen i medvetandet längre fram. En utställning som gjorde starkt intryck på mig var t.ex. Christie´s två hela våningar med Donald Judds verk på Simon & Schuster Building i New York 2006. Det var en mycket koncentrerad upplevelse och en fullständig presentation av en konstnärs värld, och då är jag inte översåld på minimalismen som politisk eller konstnärlig strategi/estetik. Jag har sedan gjort några verk där jag slår sönder och sedan målar figurativt i hålet på den minimalistiska ytan, ett slags ”purity attacks” för att citera musikern Lee Perry.
Häromdagen stod jag på perrongen på stationen där jag är uppväxt i södra Helsingborg. På ena sidan fanns några tafatta graffiti målningar i rosa kulörer. De försökte hävda en individualitet men samtidigt vara en del av och behärska en tradition; en etablerad estetik, om man så vill. Mitt framför mig fanns ett annat spår; ett annat index, om man så vill. Det var en sönderslagen LCD-skärm, med den vita fördjupningen och de små tunna sprickorna i den svarta och alltjämnt blinkande skärmen. Ett plötsligt uppblossande våld, utan förfiningar i pastellfärger, utan signaturer eller andra tecken. Anonymt och desperat, precis som jag mindes det. Kanske var det gjort av människor som aldrig tänkt tanken eller fått idén om att de betyder något, att de är individer med en egen självklar och betydelsefull röst. Som befinner sig i världen så som den placerats runt omkring dem. Och finner att möjligheterna tränger in dem i en snäv situation.
Det betyder en hel del för mig att jag som tonåring kom i upprepad kontakt med verk av Anselm Kiefer, Francis Bacon, Claude Monet och Pipilotti Rist på Louisiana. En del av deras verk gick rätt in i mig, och gör det fortfarande. Konstnärer i min egen generation som jag inspireras av är
bl.a. Petr Davydtchenko, Klas Eriksson och Steinar Haga Kristensen, för att nämna några som jag arbetat med ibland de senaste åren. Det var avgörande för mig att hamna i samma klass som NUG på Birkagården, och få ta del av hans livsfilosofi. På Konsthögskolan uppskattade jag verkligen lärarna Lars Nilsson, Annika Eriksson och Jens Fänge. De gjorde att jag vågade fördjupa mig i måleriet under lång tid och på samma plats. Den metoden fortsatte jag arbeta med när jag var på utbyte i Johan Widéns klass på Mejan, och jag är fortfarande intresserad av att se var man kan hamna genom måleriet.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Hela Versailles, Hieronymus Bosch samtliga verk, Carl Fredrik Hills landskapsmåleri. I övrigt gör jag den konst jag vill göra, och det är en tillräckligt stor utmaning. Jag utgår från att alla andra som ägnar sina liv åt detta agerar efter sina egna visioner på ett liknande sätt.
Vad är konst till för? Tänker att det är i förändring genom århundradena. Vid de tillfällen då konsten avgränsas tydligt i förhållande till annat är det många som tycker det är väldigt intressant att ställa sig exakt på gränsen. Tänker också på konstverket som en plats och en situation där saker speglas, lite som i Alice i Underlandet. T.ex. när Anselm Kiefer ”heilar” i sina verk från tidigt 70-tal. Det blir inte samma sak som att göra den akten utanför en konstkontext. Verken kommenterar ett mänskligt övergrepp och en katastrof som rämnar genom historien. De behandlar en erfarenhet och gör det på ett seriöst, humoristiskt och anspråksfullt vis. Det blir i sin tur till en ny erfarenhet; ett slags metaerfarenhet och ett seende som är en viktig del av erfarenheten konst.
Vad är konst inte till för? Pass på den, men är måttligt intresserad av det som handlar om design, pedagogik och spekulation. Eller att producera i stora kollektioner, men uppskattar ”En annan rörelse” av Cecilia Edefalk.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Läste en text av Gertrud Sandqvist där hon föreslog ett slags etableringsstipendium på 500 000 till alla som går ut en svensk konsthögskola. Att konstköp är 100 % avdragsgillt för alla. Undrar också hur medborgarlön skulle kunna förändra vårt tänkande och agerande i samhället?
Viktor Rosdahl är aktuell med en utställning på Galleri Arnstedt (3-30 september 2016). Han deltog i ”Upstairs Basement I & II“, två konstnärsdrivna utställningar curaterade av Joakim Forsgren, Mercedes Sturm-Lie och Mikael Goralski på Espace Moss i Bryssel och Mossutställningar i Stockholm under maj och på Bonniers konsthalls utställning ”Samlade verk! 30 år med Maria Bonnier Dahlins stiftelse” sommaren 2016.
