Jakob Krajčik, Hollow, 2017, blandteknik, 115 x 106 x 94 cm
Beskriv din konst med tre ord: Fobi, död och språk.
Hur ser din arbetsprocess ut? Jag sitter antingen och ritar vid köksbordet med mina ungar mellan matlagning och disk. Alternativt kommer jag på en grej på bussen och går och tänker på det i en vecka och bara måste till ateljén. Jag har mina idéer på små lappar i fickorna och sen prövar jag dom i ateljén. Jag jobbar bäst på förmiddagen. I ateljén kan jag förvisso sitta och göra ingenting många gånger, och när jag väl sätter igång så blir det oftast på ett annat sätt än jag tänkt. Hela proceduren med att arbeta i ateljén är väldigt dubbel. Jag strävar efter att ha disciplin och målmedvetenhet nog att utföra ett verk som jag planerat det, och samtidigt känner jag ett rus när jag inte riktigt vet vad jag håller på med. Det är lite som en kamp mellan kaos och ordning.
Vad inspireras du av? Det mesta. Någonting på Rapport kanske eller någonting som någon berättar. Böcker, tidningar, TV, film, Youtube, skivor osv. Andras konst kan vara inspirerande ibland. Av olika anledning ska jag tillägga, för ibland är tråkiga grejer också inspirerande. Ibland kan det vara inspirerande att ha stökigt hemma till exempel, eller att bara kolla i affärer. En kompis har en idé som hen pratar om eller är inne på. Inspirerade människor är inspirerande. Min tjej Mariana Silva Varela är ganska inspirerande.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Eftersom jag mer eller mindre alltid jobbar, så är det allt möjligt som jag har omkring mig. I ateljén har jag inte mycket, förutom mina egna grejer. På toan har jag i och för sig en Stoned Agin-poster av Robert Crumb och en målning av min mamma Helena Kristalova. Jag lyssnar däremot väldigt mycket på musik när jag jobbar, det är nästan en nödvändighet.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Jag vet inte om det finns så många konstnärer som har varit just viktiga för min konst, förutom möjligen min pappa Eugen Krajcik. Viktigt för mitt konstnärskap har snarare händelser varit. Annars har jag alltid varit svag för särlingar som Ferdinand Cheval och Henry Darger, typ. Frances Glessner Lee också. Men hon är svår att kategorisera, varken som särling eller konstnär. Viktigt för mig, rent konstnärligt, har varit konst som kanske inte ens ansetts vara konst, typ folkkonst, handmålade skyltar, fanzines, klotter, serier, skivomslag, osv. Punk egentligen. Destroy All Monsters Magazine, det har alltid varit jätteviktigt. Och jag har alltid varit fixerad vid Warhol också, ska jag erkänna. Men det kan jag inte riktigt motivera.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Kanske något av Willem de Kooning? Eller Rothko. Fast jag har aldrig känt det begäret riktigt, att jag önskar jag gjort någon annans verk.
Vad är konst till för? Konst är ju väldigt mycket olika saker så jag tror det är svårt att svara exakt vad det är bra för. Det är lite som att fråga ”Vad är konst?”. Konsten är ett så grundläggande beteende hos människor och i våra kulturer, det är ju liksom äldre än det skrivna språket. Konst kan fungera som kommunikation, eskapism, dekoration och lek. Eller som en spegel. Det kan ju vara bilder, objekt, ljud, kläder, texter eller händelser. Den göder kreativitet, fantasier, drömmar och filosofi. Konsten genomsyrar mitt liv och mitt sätt att se och tänka, så pass mycket att jag har lätt att bli blind för den. Konsten har en så bred och grundläggande funktion och jag tror att livet skulle bli fruktansvärt torftigt utan den. Lite som att plötsligt ta bort all musik.
Vad är konst inte till för? Det kan jag inte svara på. Av alla anledningarna ovan. Jag kan ha fel, men jag tror inte man kan säga att konst inte kan vara till för något specifikt.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Mer pengar förmodligen.
Jakob Krajčik är under 2019 aktuell bland annat på Niklas Belenius. Han deltog senast i utställningen Artist´s Books på Hangmen Projects
