Magnus Thierfelder, Utan titel (bi), 2018, trasigt iPhoneglas, bi, glas. Vy från utställningen Eko på Ystads konstmuseum. Foto: Gert Germeraad
Beskriv din konst med tre ord: Ute och går.
Hur ser din arbetsprocess ut? Mitt arbete börjar ofta med en promenad. Jag tänker bra när jag går och jag går bra när jag tänker. Det är något med den långsamma rörelsen som får mina tankar att forma sig under vägens gång. Jag absorberar det jag hör och ser och så lägger jag det i en osynlig säck och bär tillbaka allt till ateljén där jag sprider ut, sorterar, dissekerar och blandar intrycken. Ibland när jag behöver tänka vidare i ateljén så har jag ett gåband. Jag har svårt för att sitta still och göra min konst.
Vad inspireras du av? Av allt runt mig. Politik, musik, fysik. Något jag läst eller hört. Sanningar och osanningar. Jag gillar att läsa tidningar och jämföra samma nyheter i olika medier. Vi lever i en turbulent tid, minst sagt.
Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? I min ateljé har jag mest bilder från mina promenader. Jag samlar på bilder som jag tar när jag promenerar. Ibland leder de till något, ibland inte. De är som pusselbitar eller ord som jag bygger samman. De är mina anteckningar kan man säga.
Men just nu har jag också en landskapsmålning på väggen i ateljén av konstnären Gustaf Rudberg. Den föreställer ett skånskt landskap i smetiga bruna färger. När den är gjord vet jag inte men när jag ser på den i min samtid så ter sig Rudberg som en samtidsskildrare… och en fantastisk målare som är otrolig på att fånga nyanser i det mest vardagligaste. Men intressantast med målningen är baksidan. Där är ett ofärdigt porträtt. Den är som en halv tanke på någon. Jag älskar ofärdiga konstverk och skisser. De är som famlande formuleringar.
Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? Det är en väldigt svår fråga. Främst så är alla mina kollegor viktiga men också mina blivande kollegor. Jag undervisade ett tag på Det Fynske Kunstakademi i Odense. Och mötet med studenterna var väldigt viktigt för mig. Vi pratade mycket om vad som finns mellan de färdiga konstverken, processen och att artikulera sig med konst. Konstens röst. Men om jag måste nämna en konstnär vid namn så får det bli Martin Kippenberger. Hans bok Psychobuildings har haft väldigt stor betydelse för mig.
Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Så tänker jag inte. Men däremot så undrar jag ibland hur jag själv verkligen kunde göra det där konstverket. Inte så att jag ångrar vad jag gjort men ibland kan jag förundras över det. Men det är också så att de konstverk som jag har svårast att själv förstå eller artikulera är de som dröjer sig kvar och får mest betydelse för hur jag rör mig framåt.
Vad är konst till för? Det är en lika svår fråga som det är att stiga upp på morgonen. Konst i ett vitt begrepp kan vara till för det mesta. Konst kan öppna ögonen på den enfaldige och trångsynte. Den kan sluta ögonen och ge energi till fantasi. Konst kan gå på vatten och koka soppa på en spik.
Vad är konst inte till för? Konst är inte till för att begränsas eller instrumentaliseras.
Vilken åtgärd skulle främja konsten? Att skapa en större kulturell bildning i allmänhet skulle kunna ta ner konsten från sin höga häst. Jag gillar inte att sänka trösklar för att göra konsten lätt. Konsten måste vara få vara svår, bångstyrig, ropa högt och samtidigt vara den som pratar så tyst att man nästan inte hör.
Magnus Thierfelder var senast aktuell med utställningen The Age of Humans på Elastic Gallery i Stockholm samt med ett konstnärligt gestaltningsuppdrag i Växjö. Han har nyligen gjort en ny bok som heter echo eco som en del av sin utställning på Ystads konstmuseum tidigare under 2018