Publicerad 10 december 2018 Av I Frågeformuläret Med 1189 Visningar

Konstens frågeformulär # 105: Ida Idaida

Ida Idaida, Truth is not delivered whole but received in parts a rotten corpse flesh slushed acid rain burn the scars, 2018. Foto: Jean-Baptiste Béranger

Beskriv din konst med tre ord: Våldsam, obeveklig, penetrerande.

Hur ser din arbetsprocess ut? Hittade detta stycke på min hårddisk, det är ett utdrag från min process. Väljer att visa det som svar på frågan, stycket skulle jag beskriva som ett negativ:

“now try to recall yeah it’s like breathing in razorblades red streams of blood burns your eyelids swallow and melt swallow and melt. nothing you recall nothing a vacuum weightless float shiver ice, burn ice burn.

          burn burn burn burn

when you revel the source of pain you only splinter it the source is not the way to break the spell the source is a container of hell. contagious matter.

new cuts = new ways. the visuality of the wound open new wounds that cut in return. it is a symtomous reaction, a wound culture. a war machine. suffering are produced as a cell copying itself; a deep sea of mirrors, thousands and thousands of worlds watching / reflecting each other bleed.

b l e e d

the two steering eyes in the word, sucking it up, licking the last fragment of pain. porous cause made of skin, breathing out and in.

the answer is: something that can swallow anything, that does not leave a scramble.”

Vad inspireras du av? Det är inte intressant, utan snarare det faktum att lidande etableras i kroppar och överförs vidare till andra kroppar. Trauma återupplevs och upprepas – klonar sig. Flickan Sadako i filmen Ringu (Hideo Nakata, 1998) använder sig av teknologin, TV:n för att etablera sitt lidande utanför sig själv. Detta både ser och upplever jag själv. Snarare att drabbas hellre än inspireras: som att bli stungen. Det är ett behov; att klättra över, att ta mig igenom – en slags transformation som driver mig genom ett arbete. Det som inspirerar mig i allt detta är hur människor klarar av att gå igenom dessa transformationer, hur de klarar av att bli affekterade och påverkade varje dag.

Ur Human Personality, 1943, av Simone Weil (1909-1943),. Foto: Ida Idaida

Vilka bilder har du omkring dig där du jobbar? Jag är väldigt mottaglig, vilket för med sig att jag snarare undviker att vara omgiven av just bilder. Istället har jag textfragment från böcker, internet och egna anteckningar. De hamnar överallt. Jag ser skeenden och flöden av mekanisk karaktär, maskinära krafter röra sig genom fragmenten, de föder mitt intresse. Utöver text kan det vara söndertrampade grässtrån, godispapper, kaksmulor och trådar på golvet i min ateljé. Min knivsamling som väller ut ur en låda. Kablar, lysrör i buntar hänger från taket. Det som ännu inte är etablerat men pregnant.

Verket växer i en omgivning som matar det.

Vilken annan konstnär har varit viktig för dig? En sammanfogning av Simone Weil, Marguerite Porete, Sadako, Laura Palmer och Lydia Lunch.

Vilket konstverk önskar du att du gjort själv? Det är andra saker än konst som gör att jag sysslar med konst: ett behov av en kanal, att få ut det i världen, att animeras av krafter, eller vilja kräkas. Har inte konstverk som förlagor när jag gör konst. En text av Simone Weil är utskriven och upptejpad på väggen sedan flera år tillbaka. Eftersom jag ser den så ofta tror jag ibland att jag skrivit den.

Vad är konst till för? Konstverk är svanar som flyger trots sin tunga kropp. Till för att destabilisera rådande föreställningar och uppfattningar; att bryta ner normer; rycka i vaggan. Personligen rör det sig om att etablera en inre upplevelse på utsidan för att erövra den.

Vad är konst inte till för? Att bekräfta rådande normer och verka för att stimulera dessa. Den är inte till för marknaden *suckar… skakar på huvudet… faller ihop* Det blir så deppigt.

Vilken åtgärd skulle främja konsten? Livslång konstnärslön. Det skulle också vara bra om emotionellt arbete fördelas jämnare och att rätt person känner skam.

idaidaida.com

Ida Idaida var senast aktuell med verket Truth is not delivered whole but received in parts a rotten corpse flesh slushed acid rain burn the scars, på Kungl. Konsthögskolans vårutställning 2018.

Redaktionen står som författare av osignerat material och av texter som inte författats av en av Konsten.net:s ordinarie skribenter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.