Publicerad 30 maj 2012 Av I Recensioner Med 1796 Visningar

Klara Kristalova på Bonniers Konsthall

Bonniers Konsthall visar under våren och sommaren en stor samling verk av Klara Kristalova, alla i keramik och med hennes typiska glasyr i mättade färger. Kristalova föddes i Prag men flyttade året därpå till Sverige med familjen där även pappan är skulptör. Hon utbildade sig på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm där hon arbetade främst med måleri. Efter en del självrannsakan bytte hon dock till keramik. Enligt henne själv berodde det bland annat på möjligheten att arbeta med färg som är en väsentlig del av verken, men också för att keramik som medium är mer klasslöst. Keramik i vår vardag är oftast inte förknippat med konstuttryck utan snarare med dekoration eller bruksföremål. Kristalova ser inte heller på sina verk som skulptur utan mer som tredimensionella skisser. På många sätt har hennes verk en aura av ofärdig skiss, de ser ut att kunna lösas upp som om de är modellerade och formade i en hast, samtidigt som de är tydligt färdiga verk med tanke och agenda bakom. Denna tvetydighet skapar en spänning i verken och drar betraktaren in i den historia som presenteras. Ett verk som utgår från denna tvetydighet är ”Upplösning” från 2007 som föreställer ett kvinnohuvud som är mitt i processen av att smälta.

Den modellerade känslan, de råa formerna och den mättade glansen och färgen i glasyren som Kristalova använder sig av ger konstverken en kroppslig karaktär samtidigt som den extra dimensionen skapar rumslig närvaro. Kanske är det därför Bonniers konsthall varit extra noga med att placera ut en mängd skyltar som informerar betraktaren om att man får ”se men inte röra”. Detta känns kanske som en självklarhet bland Stockholms konsthallspublik men när det gäller Kristalovas verk så kan det ändå behövas. Som betraktare blir man nästan överväldigad av känslan att kroppsligt vilja interagera med konstverken. Man vill ta och känna på dem, få en känsla och ta del av den fysiska närvaro de utstrålar.

Klara Kristalova är själv mycket tydlig med att hennes verk inte på något konkret sätt är inspirerade av sagor. De är i stället hämtade från djurlivet och naturen som omger hennes hem och ateljé. Trots detta så är det min första och omedelbara tolkning av flera av verken. Kanske är det motiven som spelar ett spratt, blandningen av djur och människor påminner om fabler och de historier jag tolkar in i verken känns alla som om de skulle vara huvudhandlingen i sagor med en nypa moral. ”Pojken som åt för mycket mat”, ”Den lilla pojken som förvandlades till en åsna” (som egentligen heter ”Tråkig och korkad” från 2009), och andra titlar hittar jag själv på i mitt huvud när jag betraktar verken. Kristalovas oeuvre innehåller också en hel del fiktiva varelser som sjöjungfrur samt en stor del träd, äpplen och andra omänskliga objekt som fått mänskliga drag genom modellerade ansikten och tydlig karaktär som i verket ”Resenärer” från 2012. Här har ett äpple, ett träd och en människa med hjorthuvud fått liv på ett fantastiskt men också skrämmande humoristiskt sätt.

En gemensam nämnare för konstverken är att många av de kvinnor representerade är unga vuxna. Kristalova har enligt egen utsago inspirerats betydligt av Martina Lowdens roman ”Allt” och många av verken handlar om hur det är att växa upp. Vilka roller vi tar oss an och hur vi anpassar oss efter samhällets normer och regler. Många av kvinnobilderna är täckta av stora fjärilar som både är vackra och skrämmande på samma gång. I en intervju berättar Kristalova att fjärilsmotivet handlar om att fångas i ett ögonblick och överväldigas av det. Speciellt en bild fångar mitt intresse, en kvinna som sitter på en kant med ansiktet och huvudet täckt av fjärilar. Ansiktsuttrycket förnimmer en förtryckt rädsla och en känsla av att om hon inte rör sig så kommer de till slut flyga iväg. De är både vackra och äckliga på samma gång.

Klara Kristalova är en sådan konstnär som inte alltid bryr sig mycket om subtext och intellektuell avkodning, men som skapar verk som kryper in under huden på andra sätt. Den kroppsliga och fysiska närvaron hos skulpturerna, som egentligen är skisser, skapar en ibland oförståelig känsla i maggropen. Bonniers konsthalls utställning ger för tillfället inblick i ett fantastiskt och mycket mänskligt konstnärskap och Klara Kristalovas keramik-skisser är väl värda att se.

Adress: Torsgatan 19, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 25/4 – 29/7

Johanna Theander (text), Olle Kirchmeier/Bonniers konsthall (foto)

Jag har studerat konstvetenskap vid Lunds Universitet där jag har en kandidatexamen i konstvetenskap och en kandidatexamen i kulturstudier med inriktning på intermediala studier. Jag håller på att avsluta en master examen i visuella studier.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *