Publicerad 16 april 2013 Av I Recensioner Med 1716 Visningar

Jens Assur på Liljevalchs konsthall

maputo_013_bPå vernissagedagen för Jens Assurs utställning med fotografier från afrikanska storstäder följer utställningsbroschyren med DN som en bilaga. En tydlig signal om hur välorganiserat maskineriet bakom utställningen är. Och vilka ekonomiska resurser Assur lyckats säkra till sitt projekt. Bland sponsorerna finns både investmentbolaget Kinnevik och Afrikagrupperna, och utställningen ska fortsätta på turné såväl på flera platser i Sverige som i några afrikanska städer. Foldern är på samma gång affisch och en informationskanal som sprider procentsatser kring den ekonomiska boom som råder på den afrikanska kontinenten. Det är vad broschyren består av – ett antal foton med korta lösryckta fakta. Bild och text har gissningsvis inte förts samman av en slump, exempelvis står att läsa intill fotografiet av en byggnadsarbetare – manlig – framför sitt mätinstrument inne på ett idrottsstadion under uppförande: ”Rwanda har störst antal kvinnor i parlamentet i världen, 56%. Att jämföra med Sveriges 45%”. Jag har ingen anledning att betvivla siffrorna, men desto svårare att se kopplingen till själva fotografiet.

Om Assur inte är ute efter att ge en generell bild av ”Afrika” förstås, där vilket foto som helst är möjligt att para ihop med vilka fakta som helst. Jag tror inte det varit hans syfte, för naturligtvis ska utställningstiteln ”Africa is a great country” läsas ironiskt. Assurs uttalade intention är att ge en ny och – för oss – okänd bild av Afrika, bortom krig och svältkatastrofer. Hans vill visa oss de snabbt växande städerna, den nya afrikanska medelklassens välstånd – deras ”gated communities”, shoppingcenter och lekparker. Ändå är det något i skildringen av alla tecken på nyvunnet välstånd och byggandet av infrastruktur som gör mig kluven till Assurs projekt. Min invändning ligger egentligen varken i anspråket eller i sättet han gått tillväga, utan i resultatet.

Assur har använt en storformatskamera med stora negativ som han blåst upp så mycket det är möjligt idag. Och visst är tekniken uppseendeväckande. De enormt stora fotografierna har en skärpa som gör det möjligt att med blicken vandra i dem länge på jakt efter nya detaljer. Men Assur rör sig på ytan. I Liljevalchs salar finns flera väldiga utblickar över stadslandskap med skyskrapor, utsnitt från flygplatser, bensinmackar, vägar. Fotografier som nästan kunde utspela sig var som helst i världen. Om det inte vore för väggskyltens geografiska angivelse.

Kigali_003_B_ok_NEW“Jag tror inte på att gå riktigt nära individen när man vill beskriva och förstå en persons vardag”, säger Jens Assur i utställningens informationsmaterial. Och det har inte gjort heller. I stället betraktar han människorna på avstånd. Han avbildar dem gärna i par, i scener som på samma gång signalerar intimitet och isolation. Ungefär som hos Hopper eller varför inte Tova Mozard, som nu är aktuell på Kulturhuset. Men med den avgörande skillnaden att Mozard är lika intresserad av människorna, som av miljöerna hon avbildar. De rum som omger hennes ofta trasiga gestalter fungerar som en förlängning av deras personlighet. Hos Assur sker avläsningen på motsatt sätt. Personerna i hans fotografier är aldrig namngivna och blir till ett slags anonyma staffagefigurer. Och stannar därför tyvärr ofta vid det rent illustrativa. Det går inte att tala om möten här, utan bilderna lämnar en känsla av ytliga nedslag, resultatet av Assurs hastiga besök på olika platser runtom den afrikanska kontinenten.

Visst finns det försök till ett mer komplext berättande, som i fotografiet av en man och en kvinnas trevande samtal på en parkeringsplats vid en radda med rödgröna shoppingvagnar. Eller i det tysta avståndstagandet mellan två män, sittande med ryggen åt varandra på en bensinstation. Annars pågår ett intressantare samtal mellan fotografierna i de olika salarna, som ofta är tematiskt hängda. Bilderna spelar med och speglar sig i varandra, genom ett gemensamt grafiskt utseende eller i de återkommande oändliga blå himlarna.

Adress: Djurgårdsvägen 60, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 13/4 – 2/6

Magnus Bons (text), Liljevalchs konsthall/Jens Assur (foto)

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.