Publicerad 21 november 2012 Av I Gå och se! Med 3001 Visningar

Grönlund & Nisunen på Gallery Niklas Belenius

Paret Tommi Grönlund och Petteri Nisunen har vi kunnat se tidigare i Stockholm, inte minst hos deras tidigare galleri Andréhn-Schiptjenko. Nu gästar de åter den svenska huvudstaden, denna gång på Gallery Niklas Belenius. Tematiken är dock densamma som i de tidigare utställningarna: det handlar om konceptuell användning av ibland ganska avancerad teknik som i slutänden skapar en eftertänksamhet som befinner sig helt utanför teknikens domän.

De tidigare utställningarna (eller verken) har ofta krävt större utrymmen, något som är en omöjlighet i Niklas Belenius  enda egentliga utställningsrum. Det har å andra sidan haft det goda med sig att Grönlund & Nisunen kunnat odla en mer koncentrerad och intim sida av sitt konstnärskap. Betraktaren bjuds in till att uppleva verken på mycket nära håll, att se omärkliga rörelser och lyssna till låga ljud. I vår kultur, där vi vant oss vid att uppfatta tekniken som en källa till spektakulära effekter, är denna lowkey-inställning välgörande i sig.

Grönlund & Nisunen har inget emot att visa upp tekniken sådan den ser ut. Här döljs inga manicker, skruvar och tåtar. Allt är fullt synligt, men resultatet blir i långa stycken mysteriöst för oss. Två metallstavar svävar till synes fritt i luften mitt emot varandra. Den ena hänger från en tråd fäst i taket, den andra “hänger” från likadan tråd fäst i golvet. Vad som är uppåt och nedåt blir en smaksak. Metallstavarna dras till varandra av magnetism, men samma magnetism hindrar dem från att mötas. Som i fallet med oss människor kan den kraft som attraherar och den kraft som repellerar ha samma ursprung.

I ett annat verk alstras ljud slumpmässigt via ett intrikat system av spiraler och små elektromekaniska “tangenter”. Efter en stunds betraktande känner man sig förflyttad till en ödslig havsstrand, där plötsliga rörelser på vattenytan uppstår utan att man vet hur, och där enstaka ljud har samma outgrundliga ursprung. Stämningen är meditativ och gåtfull. Som betraktare befinner man sig för ett ögonblick i ett reservat av konsten, där det faktiskt är helt okej att inte fatta ett jota.

Adress: Ulrikagatan 13, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 1/11-25/11

Anders Olofsson (text), Gallery Niklas Belenius (foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.