The Great Runaway; tillsammans och enskilt ger sig de bägge konstnärerna Lukas Göthman, från Stockholm, och Roger Metto, från Kiruna, i väg på äventyr i tid och rum – men framför allt tar de sin tillflykt till en mäktigt storslagen natur och suggestiva effekter. I verken får vi som betraktare då och då möta såväl upplevare och inkräktare som ursprungsbefolkning. I gemensamma verk befruktar bild- och textuttrycken varandra och ger ytterligare dimension, förutom djup och vidvinkel i de enskilda konstnärskapen.
Bergsvidderna tar andan ur mig, storslagna vyer med himlar som dallrar av hetta – Rocky Mountains – eller lågar av norrsken – Lapplandsporten. Motiven är nära besläktade, uråldriga berg och orörd natur – eller som ett av de gemensamma motiven i mindre format (färgpenna och tusch på papper) förmedlar genom Göthmans penna: ”When I was young I was a thousand years old”. Göthmans texter möter Mettos bilder, eller tvärtom, de leker med varandra, tokar sig, utbyter allvarliga resonemang, motsäger varandra, berikar varandra – så där som vänner gör, oavsett ålder. Motiven i de mindre bilderna är indianer och cowboys eller andra karaktärer från pojk- och äventyrsböcker västvärldsgenerationer bakåt i tiden.
Den ena upplevelsen länkar vidare till nästa och för tillbaka till naturen. En känsla av oändlighet uppstår i mötet med konstnärernas verk. Det kan handla om meningar och konversationsfragment som ätit sig in i Göthmans minne, och sedan har fått täcka stora dukar med monotont malande upprepningar som böljar sig fram. Från hans solar sprider sig strålarna, ingår och övergår i naturens mönster och symboler för människans närvaro. En ständig rörelse finns närvarande och så störtar jag – ner i en djup ravin eller ett skummande hav, nerför ett brusande vattenfall och sugs upp i ett eldhav, mjukt buren mot den bleka himlakroppen (från sviten Journey, 2012, olja på duk).
I Mettos värld har symbolerna och dess sammansättning en stor betydelse. I flera verk har konstnären satt samman rätlinjiga former vilka han fyllt med symboler och mönster, som ett lapptäcke eller system av kartor, där olika intresseområden presenteras, som naturtyper, förekommande träd- och bergarter och ursprungsbefolkning. Den sammansatta berättelsen i triptyken Centerpiece (olja 2008), där ”alla delar” tycks mötas, får en naturlig fortsättning i mängder av hans övriga utställda verk. En av de ingående delarna i lapptäcket är ”jeansbakfickan”, i nämnd mittdel figurerar den x3 som en sorts landskapsvapen, på motstående vägg tycks en större variant skilda landskapens natur samlade i hans bakficka. Väggarna i en av museets salar fylls av vidvinkelperspektiv över bergsvyer i olja, expressivt färgsatta och då och då befolkade med vandrare och tält. I ett mindre utrymme tillkommer ett teleskopperspektiv: genom en gång, kanske ut från en grotta, når vi via plankor, krypande, friheten i naturen – en pånyttfödelse. Mitt bildminne kopplar genast till Tove Janssons Hur gick det sen?, där läsaren färdas genom sidornas hålrum, Filifjonkans dammsugarslang och andra farligheter, för att slutligen komma hem till den väntande Muminmamman.
I en storskalig triptyk, där målningarna borde ha hängt betydligt tätare samman, sker mötet mellan olika naturer fullt ut, som en grande finale. Lukas Göthmans bulliga bokstäver och texter tar mig till sjuttiotalets hippie och flower power: ”Looking for the only right way”, ”I wish this night would last forever” och “Give me your self fall in to my sad dream”; medan Roger Mettos bergslandskap tar mig till Lappland eller låter mig landa på platser längs bergskedjan där Klippiga Bergen ingår. Bergen är blå/grå, röda respektive svarta; flod möter älv och kust; kaktus möter fjällbjörk, ljung och nattliv; het sol möter midnattssol, norrsken och neon.
Adress: Uppsala slott, ingång E
Utställningen pågår under perioden 25/4 – 24/5
Marit Jonsson (text), Per Myrehed/Martin Sundström/Stewen Quigley (foto)
