Publicerad 23 juli 2011 Av I Recensioner Med 1752 Visningar

Gateways på KUMU Art Museum, Tallinn

Popp-JuliusMed anledning av Kulturhuvudstadsåret i Tallinn 2011 tittar Konsten lite närmare på den estniska konstscenen. Först ut är en recension av utställningen ”Gateways: Art and Networked Culture” på KUMU Art Museum. Utställningen ”Gateways” är den enskild största konstsatsningen i Tallinn under Kulturhuvudstadsåret. Den tyska kuratorn Sabine Himmelsbach har lyckats samlat ihop några av Europas främsta och namnkunnigaste New Media Art konstnärer som Eva och Franco Mattes, Aram Bartholl, boredomresearch  och Thomson & Craighead för att nämna några av de 27 medverkande. Att en utställning om nätverkskultur äger rum i Tallinn är ingen tillfällighet. I Estland är tillgång till Internet nämligen en mänsklig rättighet och 90% av estländarna beräknas ha tillgång till Internet. Det är också ett land där större delen av befolkningen sköter sina kontakter med myndigheter via nätet. Förra året e-deklarerade t.ex. 90%  av estländarna medan motsvarande siffra i Sverige var drygt 60%. Många av konstnärerna i utställningen har tagit fasta på att Tallinn är en uppkopplad stad fylld med osynlig information.

I museets entré möter vi Thomson & Craigheads installlation ”Tallinn Wall” där man fångat upp meddelanden från Twitter och Facebook konton med anknytning till Tallinn och låtit printat ut dem på posters som sedan klistrats upp vid museets entré. I Christina Kubisch ”Electrical Walk Tallinn” tar konstnären med oss på en rundvandring bland stadens elektromagnetiska fält som vi normalt inte hör eller ser men som hela tiden finns runt omkring oss. På KUMU kan besökaren lyssna på hur olika platser runt om i Tallinn låter; elskåp, bankomater, bussar och andra miljöer med elektronmagnetiska fält. Det finns även möjlighet att låna ett par specialgjorda hörlurar och bege sig ut i staden för att lyssna på dessa osynliga ljud ute i verkligheten När det gäller att visualisera den dolda informationen som omger oss så är Julius Popps konstverk ”bit.fall” det som gör det starkaste visuella intrycket i utställningen (bilden överst).  Från olika nyhetsportaler hämtas de mest frekventa orden. Speciella munstycken skriver sedan ut orden i en vattenskrivare monterad i taket. Under någon sekund kan man läsa ordet innan tyngdkraften sliter sönder bokstäverna och de krossas mot golvet. Det är snabbheten och förgängligheten i dagens nyhetsflöde som Popp visualiserar i ”bit.fall”. Det är också ett kretslopp där samma vatten återanvänds för att skapa nya ord, precis som vi dygnet runt matas av en aldrig sinande ström av nyheter från världens alla hörn. Popps verk är både meditativt och estetiskt. Det är ett ordvattenfall man lätt fastnar framför.

Att visualisera den osynliga digitala informationen som omger oss är ett av tre huvudteman i utställningen. Det andra temat är den digitala identiteten. Eva och Franco Mattes porträttserie av avatarer tillhör den kategorin. Mattes har printat ut målningar av avatarer, dvs digitala karaktärer från on-line världen Second Life. De digitala porträtten knyter an till den traditionsrika porträttkonsten, om hur vi människor vill bli ihågkomna till eftervärlden. Kirsten Geislers ”Maya Brush – First Life” är också ett exempel på en datagenererad karaktär och drömmen om det perfekta utseendet. Namnet Maya Brush är kombination av olika populärt program för att arbeta med digitala 3D modeller och Maya beskrivs som en ”Homo virtualis“, dvs en digital skulptur som lånat sina karaktärsdrag från reklamvärldens bild av den perfekta kvinnan. Maya Brush är en virtuell karaktär som uppträder i olika medier. Hon har t ex en egen profil på Facebook och är ett exempel på nya digitala identiteter som blir allt vanligare i vårt samhälle.

boredomresearchTillgången på information är idag enorm och man behöver inte själv skapa sitt eget material om man vill göra en tidning eller TV-kanal. Det tredje temat i utställningen handlar därför om hur man hjälp av olika nätverkstekniker kan göra mashups av all information, dvs mixa ihop materialet från olika källor till något nytt. Marc Lees ”TV-BOT 2.0 – World News As Soon As It Happens!” är en nätverksbaserad TV-program som  hämtar de senaste nyheterna från olika källor på nätet och presenterar dem som en TV-kanal med ett konstant flöde av nyheter. Skillnaden är att det inte finns någon redaktion som sammanställer materialet i TV-kanalen utan det görs istället av ett dataprogram. I ”Real-Time Family” har Hanna Haaslahti använt en liknande teknik för att skapa ett fotoalbum för en genomsnittliga virtuell familj baserad på bilder som människor nyligen har laddat upp i tjänsten flickr.com. Bildflödet bli ett tidsdokument över vad den virtuella familjen gör och upplever just nu.

Till utställningen charmigaste verk hör dock utan tvekan boredomeresearch ”Real Snail Mail” (bilden ovan). Vi brukar säga snigelpost om den traditionella posten, men här är det verkligen frågan om riktig snigelpost. Via en hemsida kan man skicka iväg ett mail till mottagaren men när mottagaren får meddelandet är svårt att beräkna. Först mellanlandar meddelandet i ett 1×5 meters trädgårdsland uppbyggt i utställningshallen på KUMU. I denna miljö hittar man brevbärarna, ett par sniglar med var sitt chip monterat på skalet. När snigeln kryper över en platta med texten ”Hämta”, så laddas mailet över till chipet på snigeln. När sedan snigeln kryper över en platta med texten ”Skicka” så skickas mailet till mottagaren. Överföringen sker i slow-motion och påminner om en tid då meddelanden skickas genom fysiska budbärare som rörde sig i terrängen under flera veckor snarare än de millisekunder som dagens digitala meddelanden färdas från den ena världsdelen till den andra. Det känns ganska befriande att skicka ett snigelmail, att inte ögonblickligen förvänta sig ett svar eller respons på meddelandet utan låta naturen har sin gång. I vårt snabba informationssamhälle är långsamheten något unikt och få ett meddelande skickat med en biologisk budbärare känns därför väldigt exklusivt och personligt, även om det råkar vara en snigel.

Prova själv att skicka ett snigelmail på adressen: http://www.realsnailmail.net/

Adress: Weizenbergi 34 / Valge 1, Tallinn
Utställningen pågår under perioden 13/5 – 25/9

Mathias Jansson (text), Gateways (foto)

Mathias Jansson konstkritiker med inriktning mot New Media Art, främst Game Art och net.art. Har tidigare skrivit för bl a för Konstperspektiv och Computer Sweden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.