Publicerad 25 januari 2021 Av I Recensioner Med 785 Visningar

Felix Gmelin på Konstnärshuset

Felix Gmelin, Fötter är som en bil bara mycket bättre, 2020. Foto: Arne Widman

Felix Gmelin är under en kort period aktuell med ”Det du ser och det du läser är inte det som händer” på Konstnärshuset. Utställningen har hämtat sin titel från en av ex-president Donald Trumps tirader om mediernas onyttighet och flagranta ljugeri. En lögn i sig själv såklart, men också ett exempel på lögner som staplas på ytterligare lögner tills själva verklighetens konturer suddas ut och kvar blir en existens byggd på gungfly.

Inledningsvis förmedlar Felix Gmelins utställning en känsla av harmoni. Besökaren kommer in i utställningsrummet och möts av en sorts dirigent gjord av fyra potatispressar, papier-maché och en skylt som säger: ”Fötter är som en bil bara mycket bättre”. Dirigenten står framför nio jämnt utplacerade notställ och delar tillsammans med dem en plats vars syfte är att skapa ordning; att sammanfoga disparata delar till musikstyckets logik. En avsikt som snart ska visa sig ytterst fruktlös. För så fort man lämnar dirigentens trygga plats framför notställens välordnade rad och börjar röra sig i utställningsrummet infinner sig en känsla av dissonans.

Felix Gmelin, Edward Colston Falling, 2020. Foto: Arne Widman

Felix Gmelin hämtar sitt material från samtiden, från memens remedierade enkelhet och mediernas rapportering av en relativt absurd värld. Memes är en på internet trendande kombination av bild och text baserad på popkulturella fenomen som omedelbart känns igen och konsumeras. Utifrån de premisserna är utställningen upplagd för att skapa ett visst obehag. Men här finns också ytterligare lager av betydelseförskjutningar.

På varje notställ är en målning utplacerad. Målningarna har titlar som ”Kanye West for president / i demokrati är formen innehållet”, ”I wish this were fake news” och ”Edward Colston falling”. Den senare visar en grå form som med lite fantasi kan antas vara en skulptur föreställande en person som liksom svävar över marken. Edward Colston var en brittisk slavhandlare som senare använde sin förmögenhet för välgörande ändamål i Bristol under 1600- och 1700-talet. Hans kopplingar till slavhandeln har historiskt förminskats till fördel för hans filantropi, men hans staty i Bristol revs ner under Black Lives Matter-protesterna i staden förra året.

Felix Gmelin, I CAN’T BREATHE, 2020. Foto: Arne Widman

Varje målning liknar till utseendet en meme med innehåll hämtat från samtida händelser ssom Black Lives Matter-rörelsen, Coronapandemin och fake news. Men där memens logik bygger på ett samspel mellan bild och text finns i Felix Gmelins målningar ofta ett motstånd dem emellan. I flera fall är det inte helt klart vad målningarna föreställer och de tillhörande texterna blir då lösryckta påståenden. Andra fragmentariska utsagor finns i verket ”Memes” som består av 17 graverade plastskyltar uppsatta på väggarna.

Skyltarnas innehåll har förvrängts från sina ursprungliga betydelser. Jag läser ”Make war not art” istället för ”Make art not war” som trendade online, eller ”All cops are beautiful”, en sammanfogning av ”All cops are bastards” och ”All cats are beautiful”. En komisk situation uppstår när ser mig själv jaga längs de tomma väggarna på jakt efter alla 17 skyltar, likt någon som missuppfattat poängen med en konstutställning och istället som en vansinnig går och spanar på de vita, tomma väggarna.

Felix Gmelin, Var står du med din konst, kollega, 2020. Foto: Arne Widman

Som ackompanjemang till min vandring genom utställningen hörs det mässande ljudet från videon ”Var står du med din konst, kollega” där en barnkör i kanon läser fraser från Bertold Brecht, något osynkat även om det nästan är möjligt att tyda ut orden. Ljudet fyller rummet med en frustration som bara växer för varje verk man tar in. Allting är skevt, en skorrande absurditet.

Verken förmedlar pricksäkert det vansinne vår värld är fylld av och ironiserar samtidigt över vår förmåga att förmedla detta vansinne genom kärnfulla memes. Det är briljant och frustrerande på samma gång. Frustrerande på grund av att världen är som den är och briljant eftersom Felix Gmelin lyckas förmedla denna känsla bättre än någon annan.

Johanna Theander

Konstnärshuset, Smålandsgatan 7. Utställningen pågår 15 – 30 januari 2021

Johanna Theander är konstskribent med examen i konstvetenskap och kulturvetenskap från Lunds universitet. Hon skriver regelbundet för Konsten.net.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.