Publicerad 16 mars 2021 Av I Recensioner Med 752 Visningar

Experimentalfältet på Accelerator

Accelerators ”Experimentalfältet” kan ses som en utopisk utställning om olika sätt att leva och bruka jorden på. Eller som ett förslag på hur en uttalat processinriktad konst kan presenteras i konstrummet utan att de performativa dragen suddas ut allt för mycket.

Andrea Zittel, A-Z Wagon Station Customized by Guy Green, 2003

Som utställning pekar ”Experimentalfältet” dessutom mot andra platser och pågående aktiviteter utanför Accelerators rum. Från Andrea Zittels boplats ”AZ West” i Mojaveöknen i Kalifornien till Åsa Elzén och Malin Arnells arrenderade skog vid Fogelstad säteri via konstnärskollektivet Kultivators ekologiska jordbruk i Dyestad på Öland. De sistnämndas maskdrivna ”Humusfakulteten” blir därför förutom en fullt fungerande kompost som matas med papper och fruktavfall från Accelerators lokaler även till något av en utsänd satellit från trion Mathieu Vrijman, Malin Lindmark Vrijman och Henric Stigeborn som leder Kultivator på Öland.

Signe Johannessen, Posthumous Dialogue, 2020

Här finns även Signe Johannessens i bokstavlig mening gränsöverskridande videoverk och installationer där mötet mellan människa och djur verkligen kan vara svindlande. Som i ”Posthumous Dialogue” där människohår, hästtagel och avgjutningar av ben från olika djur tillsammans bildar en märklig tält- eller om man så vill tempelliknande konstruktion som man kan gå in i. Avgjutningarna i Johannessens skulpturala installation kommer från ett arkeologiskt gravfynd 1949 i Örebrotrakten då man fann kvarlevor från en kvinna men där vissa av kroppsdelarna bytts ut mot benbitar från till exempel hästar eller grisar.

Att Åsa Elzén och Malin Arnells snedställda konstruktion med den långa och beskrivande titeln ”Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap. Utsträckning #2” tar plats bredvid Johannessens ”Posthumous Dialogue” förstärker också intrycket av båda verken skulle kunna fungera som scener eller samlingsplatser som bara väntar på att aktiveras. Förutom att ”Skogen kallar” har samma trekantiga form som den skogsmark i Fogelstad som Elzén och Arnell arrenderar under en 50-års period, med tanken att ta den ur skogsproduktionen och låta den stå orörd, är den också byggd av kasserade möbler, byggmaterial och träd fällda på universitetsområdet. Precis som Kultivator har de tagit vara på material som finns på plats och gjort något nytt av det.

Åsa Elzén och Malin Arnell, Skogen kallar, 2020 (i förgrunden)

Utställningens curatorer Richard Julin och Therese Kellner har också tagit fasta på den egna platsens historia och det faktum att det just här, där Stockholms universitet och Accelerator idag ligger, under lång period bedrevs försöksodlingar och annan verksamhet för att utveckla det svenska jordbruket.
I en historisk avdelning presenteras bilder, dokument och målningar som ger en inblick i vad som skedde vid Experimentalfältet efter att verksamheten grundades där 1816 för att i olika former finnas kvar på platsen i nästan 150 år.

I en tid när den sociala distansen måste hållas och andra restriktioner gör möten i det fysiska rummet svårare ställs det förstås höga krav på konstverken och hur de presenteras. Det gemensamma mötet kring de enskilda konstverken ser annorlunda ut och får hitta andra vägar under den pågående pandemin.

Speciellt gäller det för teater- performancegruppen O:s verk ”It Takes a Village”, i samarbete med The non existent Center, där en besökare efter att ha fyllt i ett digitalt formulär ges möjlighet att träffa ett tillfälligt sammankallat byalag för att få råd i en aktuell fråga. Även om det endast är en besökare åt gången som kommer att få möta byalaget så planeras det för mer än 200 individuella möten. Om de kommer att kunna äga rum på plats i den samlingslokal som ”O” skapat för utställningen eller om delar av mötena kommer att ske online är i skrivande stund inte helt klart.

O i samarbete med The non existent Center, It Takes a Village, 2020–21

Bara möjligheten att boka en tid med byalaget och få deras råd i en specifik fråga ser jag som en lockande möjlighet även om jag inte väljer att delta i den exklusiva föreställningen där jag själv skulle vara en av huvudpersonerna. O är för övrigt en sammanslagning av Poste Restante och Osynliga teatern och jag som mött dem i några av deras tidigare uppsättningar får höga förväntningar när jag nu ser hur de byggt upp sin moderna bygdegårdslokal inne i Accelerators utställningsrum.

Även om all konst på något sätt kan sägas aktiveras i mötet med sina betraktare kräver flera av verken och konstnärskapen som ingår i ”Experimentalfältet” ett större sammanhang och att människor helt enkelt möts för att tillsammans diskutera, byta erfarenheter eller bara dela en upplevelse här och nu. Att skapa de förutsättningarna är helt klart ett gemensamt och tydligt drag i alla de konstnärskap som ingår i ”Experimentalfältet”.

Thomas Olsson

Foto: Christian Saltas/Accelerator, Frescativägen 26 A. Utställningen pågår 10 mars – 19 september 2021. Översta bilden: Åsa Elzén och Malin Arnell, Skogen kallar, 2020 (detalj)

Thomas Olsson är sedan mitten av 1990-talet verksam som journalist och som konst- och danskritiker i såväl dags- som månadstidningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.