<

Publicerad 20 september 2017 Av I Gå och se! Med 4839 Visningar

Elgaland-Vargaland på Moderna museet

Det är trångt i Pontus Hulténs visningsmagasin på Moderna museet. Åtminstone i den halva som upptas av ett tätt arkiv över Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolffs dubbla konungarike Elgaland-Vargaland.

Inget konstigt med det. Alla vet ju att nationell byråkrati kräver en viss pappersexercis. Och det har trots allt gått 25 år sedan riket utropades och de bägge konstnärerna dubbade sig till kungar. Riket består som bekant av alla världens gränser, vilket dessutom borgar för många grannar att korrespondera med.

Duons hejdlösa drift med nationalstaten har alltså pågått sedan 1992. Projektet har med andra ord rullat längre än jag, som då var 13 år gammal, har varit intresserad av konst. Men ändå framstår verket nästan absurt samtida och mer aktuellt än på länge.

Det aparta och svåranvända rummet formligen dräller av dokumentation från verket. Det är regalier, flaggor, sedlar, pass och lagar. Det är nationalhymner och proklameringar av evigt liv för rikets allt fler och påfallande konstlivsorienterade medborgare. Det är annekteringar av digitala och mentala gränstrakter. Videor, böcker, fotografier.

Elgaland-Vargaland är ett vitsigt verk. De fysiska resterna av det ständigt pågående konceptuella projektet är inte helt oproblematiska att visa. Lämningen drar gärna åt det studentikosa och konstlivsinterna.

Men så är det inte heller lämningarna som är det väsentliga med Elgaland-Vargaland, utan den faktiskt ganska storslagna och tidlösa idén. Det tunna mellanrummet mellan alla världens nationer är ett ingenmansland av sanslös betydelse. Nationalstatens gränser är en konstruktion som alldeles för ofta bestämmer vem som får leva och vem som måste dö. Ett faktum som det kan finnas anledning att påminna sig om i vår tid av aktiv förträngning.

I det dystopiska påpekandet har Leif Elggren och Carl Michael von Hausswolff också placerat gemensamhetens utopi. De länder som inte erkänner Elgaland-Vargaland, som gränsar till jordens alla riken, kan lätt bli av med problemet genom att skrota sina gränser.

Sebastian Johans

Foto: CM von Hausswolff/L Elggren, Annika von Hausswolff. Moderna museet, Skeppsholmen. Utställningen visas 9 september – 12 november 2017

(Visited 1 times, 1 visits today)

Frilansande konst- och litteraturkritiker. Gav 2014 ut boken Puss & dra åt helvete!, om åtta finländska konstnärskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *