Publicerad 05 maj 2009 Av I Konstkommentarer Med 1758 Visningar

Ekologikonst i fokus

makipaaulfarsson_atlantisNär Wanås skulpturpark slår upp portarna den 17 maj är det miljön som står i fokus. Wanås har i år ambitionen att kvala in i Svanenklubben och därmed få möjlighet att använda det gröna svanenmärket på sina anläggningar. Förutom en övergripande miljöanpassning av verksamheten går årets konstutställning ”Footprints” i den ekologiska konstens tecken. Konstnärer som Tue Greenfort (Danmark), Henrik Håkansson (Sverige), och Nilsmagnus Sköld (Sverige) m.fl. deltar med konst som har människan och naturen som tema. Under året kommer även elever från Lantbruksuniversitetet i Alnarp att anlägga en ekologisk köksträdgård i parken och elever från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm ska ta ”En annan väg” och resa från Stockholm till Wanås utan artificiella drivmedel. De 60 milen ska eleverna avverkas till fots, med cykel, häst eller segelbåt och projektet ska sedan presenteras i en utställning under 2010. Den miljömedvetna konsten har under det sista året fått allt större genomslag. Intresset för natur och miljö är visserligen ett återkommande tema i konsthistorien från landskapsmåleriet till Joseph Beuys installation ”7000 oaks”. Beuys planterade i anslutning till Documenta 7 (1982) och Documenta 8 (1987) 7000 träd längs gatorna. Målsättningen var att skapa en global medvetenhet om miljön och få människor runt om i världen att samarbete mot ett mer hållbart samhälle. Återbruk och recycling har också använts flitigt under 1900-talet. Marcel Duchamps readymades kan ses som ett klimatsmart sätt att återanvända konsumtionssamhällets slit och släng produkter och ge dem eviga bestående värden som konst. Collage och assemblage är andra exempel där man i konsten återanvänder redan producerat material istället för att tillverka nya och minskar på så sätt slitaget på miljön. Koldioxidhotet pekas ut idag ut som det största miljöhotet, något som också avspeglar sig i konsten.

Att ta ”En annan väg” som eleverna vid Kungliga Konsthögskolan tänker göra är ett sätt för konstnärer att uppmärksamma miljöproblemen och bidra till att minska utsläppen. ”We won’t fly for art” är ett annat projekt initierat av de brittiska konstnärerna Marc Garret och Rut Catlow. På hemsidan ”Pledgebank” publicerade de utmaningen att de under sex månader skulle sluta flyga för att delta i utställningar, konferenser, mässor och annat som handlade om konst. Villkoret var att sex andra personer gjorde samma sak. Sexton personer skrev på uppropet vilket kan låta lite, men utmaningen var exponentiell, dvs. alla som deltog skulle in sin tur göra samma vädjan och de som i sin tur antog utmaningen skulle göra samma sak, som ett kedjebrev skulle ”We won’t fly for art” växa för varje dag och sprida sig över världen. Den 26 april gick den första utmaningen ut så det återstår att se vilken påverkan uppropet får. Dagens globala konstscen har naturligtvis sina fördelar, men ur ett klimatperspektiv så kan man undra om det bästa för miljön är att frakta runt konst och människor mellan biennaler och utställningar runt om i världen. Ett sätt att kompensera för koldioxidutsläppen som uppstår av alla dessa transporter skulle kunna vara att betala den verkliga kostnaden för resan. Den miljömedvetna arrangören och besökaren kan därför installera konstnären Michael Manibergs plugin “Real Costs” till webbläsaren Firefox. Det ”Real Costs” gör är att den räknar ut den verkliga miljökostnaden för flygresan som du beställer, genom att även ta med koldioxidutsläppen i priset. Programmet upplyser dig också om alternativa färdsätt och tips på hur du kan reducera dina utsläpp när du reser runt i världen. Än så länge fungerar ”Real Costs” bara på några utvalda amerikanska resesajter, men det är ändå ett bra exempel på ett praktiskt och miljömedvetet konstverk som kan hjälpa oss konstintresserade, och andra för den delen, att bli mer klimatsmarta.

Wanås skulpturpark: http://www.wanas.se/
We wont fly for art: http://www.pledgebank.com/wewontflyforart
Real Costs: http://therealcosts.com/

Bild: Tea Mäkipää & Halldór Úlfarsson, Atlantis, 2007

2009-05-05 Mathias Jansson (text), Wanås (foto)

Mathias Jansson konstkritiker med inriktning mot New Media Art, främst Game Art och net.art. Har tidigare skrivit för bl a för Konstperspektiv och Computer Sweden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.