<

Recensioner Kategori

Publicerad 27 juni 2017Av Gabriela LopezI Recensioner

Paviljongernas vara (Venedigbiennalen 5)

Med varje ny upplaga av Venedigbiennalen väcks åter frågan om de nationella paviljongernas anakronistiska och obsoleta närvaro på en konstarena som ju ämnar vara transnationell. I år är inget undantag och kommentarerna från både konstnärs- och kritikerhåll har redan gjort sig påminda. Ifrågasättandet är inte helt obefogat men kritiken ekar ändå slentrianmässigt. Venedigbiennalen kan knappast anses vara global; den konstnärsskara som inbjuds och samlas där förblir en exklusiv sådan. Ja, biennalen må ha växt fram i kölvattnet av Västeuropas imperialism och i nationalismens spår. Men det är också ett faktum [...]Läs mer

Publicerad 26 juni 2017Av Joanna PersmanI Recensioner

Martha Cooper på Fullersta Gård

Om man inte visste bättre skulle man kanske kunna tro att dessa svartvita fotografier handlar om ett krigsdrabbat land. Allt är i förfall här. Övergivna, nergångna fastigheter med sönderslagna fönster. Grushögar. Nedklottrade fasader. Skräp av alla dess slag… Och lekande barn! Överallt. Det är dock varken Syrien eller Gaza. Så här såg det ut i Alphabet City på nedre Manhattan mot slutet av 1970-talet. Vid förra sekelskiftet var det ett av New Yorks mest tätbefolkade slumområden och ett centrum för prostitution. Därefter minskade befolkningen i trakterna. På 1960-talet började stadsdelen [...]Läs mer

Publicerad 9 juni 2017Av Joanna PersmanI Recensioner

Katrin Westman i Olle Nymans ateljéer

Det svenska måleriet har levt ett vitalt liv under de senaste åren. I hög grad beror detta på kvinnor som utforskat målardukens obegränsade möjligheter på varierande, ofta mycket spännande sätt. Namn som Karin Mamma Andersson, Cecilia Edefalk, Meta Isæus-Berlin, Sigrid Sandström och Astrid Sylwan m.fl. är både kända och erkända på den samtida konstscenen. Därefter följer nya generationer med Kristina Jansson, Maria Nordin och Anna Bjerger, som några exempel på starka representanter. Två viktiga måleriutställningar från i våras var Hertha Hansons andra utställning på AnnaElleGallery respektive Sofia Ekströms presentation på [...]Läs mer

Publicerad 7 juni 2017Av John SundkvistI Recensioner

Bernard Kirschenbaum på Galerie Nordenhake

I den utställning som Galerie Nordenhake ägnar den förra året bortgångne Bernard Kirschenbuam ingår endast fem verk. Men dessa arbeten har en så drabbande närvaro att det är svårt att ta in att flera är tillkomna för över fyrtio år sedan. Här finns inget ”handlag”, i minimalistisk tradition rör det sig om fabricerade föremål med vissa perceptuella och rumsliga egenskaper. Allt behärskas av sträng geometri, men utan att det alls är begränsande. Det har blivit tre mycket distinkta rum, som trots sin blygsamma storlek antar närmast kosmiska dimensioner. Det är [...]Läs mer

Publicerad 5 juni 2017Av RedaktionenI Recensioner

Camille Norment på Oslo Kunstforening

USA-födda Camille Norment har på senare år blivit en av dem som nämns när norska ljudkonstnärer kommer på tal. I Norge är hon lika etablerad inom samtidsmusiken medan hennes internationella karriär så gott som uteslutande är inom bildkonsten. Hennes arbete med ljud beskrivs som ett slags avtäckande av historiska, kulturella och sociala element. Själv har jag dock ofta upplevt detta som väl påklistrade raster men där den konceptuella ytligheten ibland vägs upp av en känsla för materialens egen verkan. Lull – so ro, till exempel, den installation som ställdes ut [...]Läs mer
Konsthögskolans examensutställningar på Kandidat och Master-nivå har i år slagits samman och flyttat in i de nedlagda postsorteringshallarna på Tomteboda. Det är ett möjligen vågat men lyckat val att låta eleverna få fritt spelrum i den väldiga och väl inarbetade lokalen med rejält tilltagen takhöjd. Som bekant finns planer på att flytta hela skolan från Skeppsholmen hit till Solna, men frågan är om det är lika genomtänkt? Redan nu finns visserligen elevateljéer här ute, men förslaget har väckt protester bland elever och personal. Det handlar om att få till en [...]Läs mer

Publicerad 30 maj 2017Av Sebastian JohansI Recensioner

Intuition på Palazzo Fortuny (Venedigbiennalen 4)

Hela Venedig är som bekant som en gigantisk Villa Villekulla. Vindlande, charmigt bedagat, med smak för guldpengar och som gjort för att städas med ett par borstar fastbundna vid fötterna. Man blir, kort sagt, snabbt blasé och efter att joggat igenom några palats är det svårt att bli imponerad av den rustika historia som sköljer över en överallt. Redan där, skulle man kunna påstå, är ett besök på Palazzo Fortuny motiverat. Det är ett odelat nöje att irra genom rummen i det nötta gotiska palatset som under första halvan av [...]Läs mer
Oroliga tider, som vår, föder en längtan efter det ursprungliga och det uppstår ett behov av berättelser som kan förklara det nuvarande. Kanske är det därför som vi i Venedig möter tre alternativa skapelseberättelser? Om än inte med ambitionen att ge oss direkta svar, utan mer för att ställa nya frågor och belysa vår hunger efter ett oförädlat stadium. I Christine Macels huvudutställning går vi genom Pauline Curnier Jardins grottöppning i form av en kloliknande hand, och väl där inne tar vi del av de mest skruvade sagor om skapelsen [...]Läs mer

Publicerad 23 maj 2017Av Anders OlofssonI Recensioner

Tori Wrånes på Nasjonalmuseet i Oslo

“The audience sits in two elongated stands while the performance takes place around them. The piece consists of four primary images. In the first picture, Wrånes is hanging uspide down in clothes that are hanging the right way; her head stick out between her trouser legs, and her feet are protruding from the neck. As Wrånes sings, her voice is sampled live, and we gradually hear a thick ayer of voices coming from the same body. In the next picture, singers on bicycles turn up, first one and then several [...]Läs mer

Publicerad 22 maj 2017Av Magnus BonsI Recensioner

Viva Arte Viva! (Venedigbiennalen 2)

Årets huvudutställning på Venedigbiennalen vänder sig in mot sig själv, hellre än den sträcker sig ut mot omvärlden. Den konstnärliga ledaren Christine Macel, till vardags på Centre Pompidou i Paris, är mer intresserad av inomkonstnärliga processer än av öppet politiska frågeställningar. Trenden att lyfta fram ursprungsbefolkningar är tydlig i Venedig, liksom på documenta 14. Dokumentära filmbilder av Amazonas indianer inleder avdelningen i Arsenale, där även ett stort gemenskapstält av Ernesto Neto finns (th), samt noggranna pennteckningar av den inuitiske konstnären Kananginak Pootoogook. Allt samlat under mottot `Leve konsten!´ Här finns [...]Läs mer