Recensioner Kategori

Publicerad 26 november 2020Av Emma WargI Recensioner

Karl Dunér på Waldemarsudde

Dockorna bär svarta mantlar över bruna och grågröna klädedräkter. De är ungefär en meter höga, har stora händer och fötter men små huvuden. Karl Dunérs skulpturinstallation är placerad på ett lågt podium av gråmålade bräder. Alla dockorna sitter ned, merparten på knä. Deras små vackra huvuden är skulpterade och bemålade på ett sätt som i samspel med ljussättningen och kropparnas små mekaniska rörelser skapar antydda ansikten, trots att varken mun, näsa eller ögon egentligen finns. Jag inser att de föränderliga ansikten jag ser, inte är desamma som andra betraktare ser. [...]Läs mer
Ett grått suggestivt mummel. Orden är mitt första försök att verbalisera Anna Perssons teckningsinstallation Stationsområde på Göteborgs Konstförening. Men vad har egentligen verbaliserats med ordet ”mummel”? Något som blir tydligt om man lyssnar närmare, eller mumlet som något i vardande, ett språk som söker sin form? Bilderna visas som ett slags teckningsstilleben under glas på bord med vanliga vinklade arbetslampor som belysning, lampor som blir till betraktande gestalter eller i något fall snarare värmekällor som ska befrämja kläckningen av… vad? Jag ser rök, moln, kaos, skulpturalt tryfferat med förgyllda blobbor. [...]Läs mer

Publicerad 22 november 2020Av Windy Fur RundgrenI Recensioner

Matousch och Odentia hos Hillström

I det avlånga stora rummet på Cecilia Hillström Gallery hänger 11 + 11 anspråkslösa köttbullar gjutna i tenn, som små soldater, på rad mot varsin vägg. I Kristina Matouschs köttbullerum pågick även ett performance under öppningskvällen. En vit monumental tärning eller kub står mitt på rummet. Slät och vit, men så ser jag hur något mörkt tränger sig ut genom gipsskivan. Ett borrat hål. Så ytterligare ett hål, på en annan sida av kuben. När hennes performance är klar är rummet fyllt med ett dramatiskt damm från de penetrerade gipsskivorna. [...]Läs mer
Måleriet uppstår i förhållandet mellan dukens platthet och bildens illusoriska djup. Uppehåller sig i relationen mellan materialets realism och bildrummets sken. Kanske ett närmast ofrånkomligt sakförhållande, även om många försök gjorts för att helt undvika djupverkan och istället betona målningens rena fysiska uppträdande. Robert Ryman är kanske den målare som arbetat mest ihärdigt i den traditionen – hur som helst med det i särklass vackraste resultatet. Tre pågående utställningar på tre olika stockholmsgallerier lägger sina aspekter till historien genom att visa upp synnerligen förföriska ytor – på samma gång grunda [...]Läs mer

Publicerad 17 november 2020Av Andreas GedinI Recensioner

Hreinn Fridfinnsson på Galerie Nordenhake

Hreinn Fridfinnsson utställning A Group of Pieces på Galerie Nordenhake är just precis ett antal föremål eller verk som har organiserats till en helhet. Titeln antyder att det inte finns något tydligt sammanhållande tema, även om utställningen enligt galleriets information ska handla konstnärens relation till moder jord, vilket omfattar en större del av Fridfinnssons konstnärskap. Det är därför inte fråga om en ansamling helt disparata verk. Medvetet eller ej så finns det en tydlig dialektisk arbetsmetod i utställningen och i verken. Gravitation står mot ljuslågans uppåtsträvan, himmel mot hav, ljud [...]Läs mer

Publicerad 12 november 2020Av Carolina SöderholmI Recensioner

Miriam Chan på Charlottenborg

Mjuka lemmar pressar sig mot bildytan. Bröst, knutna nävar och blottad hud. Ansikten flinar, grimaserar och stönar i smärta eller extas. Miriam Cahn förskönar inte och lägger inget tillrätta. De nakna kroppar som hon tecknar och målar har något primitivt över sig. De tillhör kvinnor som föder, eller ger sig hän i njutning. Men även människor på flykt som oroligt föser barnen framför sig, medan andra sjunker ner i djupet som bleka blötdjur. Motiven som hon frammanar med kol, krita, akvarell och oljefärg framstår arketypiska. Fyllda av lysande färger och [...]Läs mer

Publicerad 9 november 2020Av Johanna TheanderI Recensioner

Bakom hörnet vindens jojk på Sven-Harrys

Sven-Harrys Konstmuseum visar femton samtida samiska konstnärer i utställningen ”Bakom hörnet vindens jojk”, curerad av Carola Grahn och Maria Ragnestam. Efter Documenta 14 2017, där inte mindre än sju konstnärer från Sápmi fanns representerade, har den samiska konsten fått större plats, även på de svenska konstinstitutionerna. Det kan tyckas märkligt att det skulle krävas en internationell konsthändelse för att vi skulle få upp ögonen för konst som ligger så pass nära oss geografiskt. Men här vi kommer till sakens kärna. För även om Sápmi ligger geografiskt nära är det i [...]Läs mer

Publicerad 4 november 2020Av Carolina SöderholmI Recensioner

Hassan Sharif på Malmö konsthall

Hassan Sharif samlade på snörstumpar, kasserade leksaker och vanliga kuvert – allt blev en del av hans arbete. Det låter anspråkslöst, men just denna vardagliga enkelhet utgör nyckeln till hans internationellt hyllade konstnärskap. Verksam i Förenade Arabemiraten kom han med sin experimentella praktik att spela en viktig roll som mentor och förebild för generationer av yngre konstnärer i regionen. Med det sagt är han lika relevant ur ett västerländskt perspektiv eftersom han förhåller sig till allt från den egna kroppen till hantverk, tradition, globalisering och konsumtionssamhällets villkor. I Malmö konsthall [...]Läs mer

Publicerad 1 november 2020Av Cathrine HellbergI Recensioner

Signe Johannessen på Ystads konstmuseum

Signe Johannessens konstpraktik utgår från naturen där hon kan applicera frågor om mänskligt beteende, moral och makt. Så också i den nuvarande utställningen Trofé på Ystads Konstmuseum. Vi börjar hos det levande. Precis vid ingången finns det första av Johannessens tre videoverk, en ståtlig hjortbock på ett fält. Och precis som i resten av utställningen finns också människans närvaro, dels via själva blicken och kameran, dels via rösten. Som ett ljudspår liggande över filmen hör vi hur någon pratar till bocken, först lugnt och förföriskt för att sedan bli ett [...]Läs mer

Publicerad 29 oktober 2020Av Magnus BonsI Recensioner

Ulrika Sparre på Index

Det sprakar och knastrar i stenen. En knäppande puls hörs när Ulrika Sparre lägger sina hypersensitiva mikrofoner mot den stora bumlingen. Som om där fanns liv. Jag undrar om de svaga vibrationerna verkligen kommer från stenen? Eller om det är något annat som hörs? Kanske rörelser fortplantade från jordskorpan? När Sparre lyfter bort mikrofonen försvinner ljudet. Denna och andra fantasieggande scener bygger upp Sparres video ”Ear to the Ground (Wandering Rocks)” (2020), som utgör huvudnumret på hennes koncentrerade presentation på Index. Närbilder på stenar blandas med anslående landskapsvyer tagna i [...]Läs mer