<

Recensioner Kategori

Publicerad 3 oktober 2017Av John SundkvistI Recensioner

Louise Nevelson på Moderna Museet

Ett stort konstnärskap i en mycket liten sal. Så skulle man kunna beskriva den presentation av Louise Nevelson som Moderna Museet nu gör. Det är heller inget omedelbart förföriskt rum man stiger in i, första intrycket är snarare av en svartbrun helton. Ändå är detta en viktig utställning. Den amerikanska konstnären Louise Nevelson, som levde mellan 1899 och 1988, var större delen av sitt liv bosatt och verksam i New York, där hon alltifrån 1950-talet intog en alltmer framträdande plats vid sidan av främst manliga kollegor. Att hon i dag [...]Läs mer

Publicerad 28 september 2017Av Sebastian JohansI Recensioner

Lundahl & Seitl på Accelerator

När bioduken svartnar blir det gamla laboratoriet så mörkt att man inte ens anar sina egna händer när man håller upp dem framför ansiktet. En mild men opersonlig röst i de hörlurar jag bär uppmanar mig att bli ett med mörkret, att sväva uppåt och lyssna till de ljud som dröjer sig kvar från den kraftigt David Lynch-inspirerade skog vi precis rörde oss igenom på den nu nedsläckta skärmen. Plötsligt fattar någon mina händer och leder mig ut i det becksvarta rummet. Jag stapplar framåt. Både utlämnad och omhändertagen. Rösten [...]Läs mer

Publicerad 22 september 2017Av Gabriela LopezI Recensioner

Maria Nordin på Galleri Magnus Karlsson

Vår varseblivning och erfarenhet av den fysiska världen är resultatet av en kontinuerlig förhållningsprocess mellan oss själva och allt annat utanför våra kroppar. Vi är i en ständig omförhandling, eller snarare i ett ömsesidigt beroende vis à vis våra omgivningar och dess kontexter. Miljöer, rum, landskap, objekt, människor. För det är i samspel med det andras former och volymer som vår egen kroppslighet formas, förändras och anpassas. Materia skapar, påverkar och modifierar annan materia. Maria Nordin reflekterar över och prövar dessa tankar i sin andra separatutställning Follow the line på [...]Läs mer

Publicerad 19 september 2017Av Magnus BonsI Recensioner

GIBCA 2017 och Secondhand Daylight

Hur ska man förklara det stora intresset kring Marina Abramovićs pseudoreligiösa performance under hennes utställning på Moderna i våras? Eller den växande fascinationen för Hilma af Klints ockulta måleri? Ger dessa exempel uttryck för vårt behov av en sorts sekulär andlighet? Eller är de – tvärtom – tecken på en tilltagande religiös öppenhet i samhället? I vilket fall, den senare konstnären ingår i den engelske curatorn Nav Haqs upplaga av den internationella konstbiennalen i Göteborg. Af Klint och ett femtiotal andra konstnärer visar verk under ett övergripande tema om det [...]Läs mer

Publicerad 14 september 2017Av Sebastian JohansI Recensioner

Ellberg och Alvarez

Den mångsidiga Carin Ellberg är en veteran på selfies. Redan 1985 inledde hon den serie självporträtt som nu visas i en majestätisk och näst intill fullständig helhet på Andrén-Schiptjenko. Men där självporträttet i vår hetsigt instagramande tid oftast handlar om att glida längs ytspänningen söker sig Ellbergs monotona reproduktion av jaget snarare mot en introvert konsthistoria där den egna spegelbilden är ett tillgängligt och kravlöst motiv. Formatet och avbildat kroppsutsnitt är identiskt i den över 600 bilder långa serien. Det finns något meditativt, närmast distanserande i den långa serien av [...]Läs mer

Publicerad 5 september 2017Av Johanna TheanderI Recensioner

Ebba Matz på Cecilia Hillström Gallery

När Alien hade premiär 1979 marknadsfördes filmen med taglinen ”I rymden kan ingen höra dig skrika”. Det är en passande fras för att rama in Ebba Matz andra soloutställning på Cecilia Hillström Gallery. Utställningen heter ”8 Minutes 20 Seconds” och tar sin titel från ett av verken i utställningen. Det är också den tid det skulle ta, baserat på ljusets hastighet, för oss på jorden att märka om solen slocknar. Från det att händelsen äger rum. Mitt i utställningsrummet möts vi av skulpturen som lånat sitt namn till utställningen. Det [...]Läs mer

Publicerad 31 augusti 2017Av Peter CornellI Recensioner

Michał Budny på Galerie Nordenhake

Med poetisk och lakonisk auktoritet placerar den polske konstnären Michał Budny fyra skulpturer i Galerie Nordenhakes tre rum. I första rummet hänger två vågformade objekt tätt intill väggen, liksom draperier, rollade i samma vita ytstruktur som väggarna. Vad är de till för att dölja? I nästa rum mitt på golvet: två cirklar av stål, två och en halv meter i diameter, infogade vinkelrätt mot varandra så att de tillsammans bildar konturerna av en sfär. Och i det tredje rummet står en tre meter hög byggnad inklädd i svart gummi som [...]Läs mer

Publicerad 15 augusti 2017Av Camilla GranbackaI Recensioner

Hans Rosenström på Helsinki Contemporary

Det enda levande i Hans Rosenströms utställning är ett bonsaiträd, som kräver ständig omvårdnad. Då man rör sig framför den stiliga, minimalistiska glasvitrinen där trädet finns inkapslat sätts plötsligt ett ljudverk igång och min uppfattning av rummet ändras. Samtidigt som en eller flera pratar hörs ekot av dem i ett annat rum. Rösterna framstår i rummet som ett slags osynlig scenografi. De berättar något om träd och symbios mellan trädsvampar, om artrikedom och hur vi kultiverar naturen till våra egna syften. Trädinstallationens titel förändras utifrån vilken veckodag det är, i [...]Läs mer

Publicerad 23 juli 2017Av Johanna TheanderI Recensioner

ARoS Triennial ”The Garden” i Aarhus

För den konstintresserade finns det nu ännu en stor konstutställning att planera in i det hektiska schema av biennaler och konstmässor som präglar ens vardag. Det senaste tillskottet är en triennal i regi av ARoS konstmuseum, som ligger precis lagom otillgängligt i Aarhus i Danmark. ”The Garden – End of Times, Beginning of Times” utspelar sig på flera platser runt om i Aarhus. Huvudutställningen – “The Past” – fyller två plan på ARoS och runt om i Aarhus stad finns konst under benämningen ”The Present”, medan ”The Future” består av [...]Läs mer

Publicerad 18 juli 2017Av Sebastian JohansI Recensioner

Skulptur Projekte Münster 2017 (2)

Mika Rottenberg är bra på att låta rörliga bilder, ljud och rumsliga gestaltningar spilla över i varandra på ett korsbefruktande sätt. Det är långt ifrån en självklarhet. Videoverk som ges en tredimensionell expansion i rummet – tycker jag – tenderar ofta att ta udden av sig själva och framstå som osäkra på sin form. Men Rottenbergs hejdlöst absurdistiska konsumtionskritik klarar i allmänhet processen. Förmodligen för att den argentinska, New York-baserade stjärnkonstnärens estetik kan sammanfattas som ”extra allt” och är som gjord för att svämma över. Hos Rottenberg är det aldrig [...]Läs mer