<

Publicerad 15 september 2017 Av I Gå och se! Med 7500 Visningar

Carl Johan Erikson på Tegen 2

Hur var det nu med kartan och terrängen? Hur förhåller de sig sinsemellan? Påverkar de varandra? Och kan de rent av vara samma sak?

Frågor kring avbildande och verklighet uppstår framför Carl Johans Eriksons fotografier i projektet ”Jerusalemmodellen, skala 1:800” som visas på Tegen 2. Modellen av staden byggdes av Ingmar Eklöv i slutet av 1980-talet, och försöker efterlikna hur Jerusalem kan ha sett ut strax efter Kristi födelse. I en video ser vi hur ställningen med den stora modellen höjs och vinklas. Den märkliga tingesten upptar där hela rummet.

På ytan är Eriksons svartvita fotografier en avskalad och metodisk dokumentation av modellen, men växer ganska snart till något mer. Erikson går nära inpå med kameran och avläser de lite rörande och fumliga detaljerna. Närbilderna får husen att likna människor. Fönstren blir ögon och dörrarna öppna munnar. Det ser ut som en sjungande kör. Hör vi en lovsång?

Men vad ser vi egentligen? Eklövs modell presenterar oss inte för en fysisk plats, den är en tolkning av ett tänkt stadslandskap. Trots sin materiella påtaglighet pekar väl den pedagogiska modellen bortom tid och rum. Till största delen existerar den inom trons domäner.

Vilken relation finns mellan Eklövs stad och Eriksons fotografier av den? Har vi i själva verket att göra med två kartor? Två terränger? Vi ser två olika sätt att bygga bilder på, vart och ett med sin egen hållning till den verklighet som framställs. Synsätten står inte i kontrast till varandra, den ene berikar den andres blick.

Till Eriksons täta hängning på galleriet hör en bok med fler fotografier, ”Jerusalemmodellen, skala 1:800” (FAS publishing SE, 2017). Hans koncentrerade utsnitt beskriver en resa genom den fascinerade konstruktionen, som befinner sig på gränsen till vanvett. All den tid och möda som Eklöv lagt ned förmedlas förtroligt och inkännande i Eriksons fotografier.  

Projektet med Jerusalemmodellen fungerar som en fristående komplettering till Eriksons tidigare bok ”Tank 1-46” (OEI editör, 2015), hans uppmärksammade dokumentation över frireligiösa dopgravar. Även de fotografierna, tagna mellan 1998 och 2003, pekar mot en sorts vidgning av verkligheten. Perspektivet är hisnande. Under en lucka i golvet öppnar sig evigheten.

Magnus Bons

Tegen 2, Bjurholmsgatan 9B. Utställningen pågår 1 – 24 september 2017

(Visited 1 times, 1 visits today)

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten skriver jag i Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge) och Arterritory (Lettland).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *