Publicerad 17 augusti 2018 Av I Gå och se! Med 2036 Visningar

Birgitta Burling på Eskilstuna konstmuseum

Birgitta Burlings utställning är vackert installerad i en stor och ljus sal. En rumsligt välavvägd installation som talar om måleriet. Om måleriet som ett eget uttryck och ett enskilt utrymme. Burlings bildspråk faller väl egentligen inom det abstrakta, men präglas i högre grad av sin realism. Det samtidigt direkta och kontrollerade uttrycket bygger på ofta tjockt anlagda färgfläckar, och målningarna berättar om detta. Om handlaget och färgens fysiska gestalt, men också om ett samspel mellan komposition och ingivelse.

Färgerna uppträder i modigt lysande kulörer där rött och grönt dominerar, med gult, ljusblått och rosa som komplement. Jag tänker på växtlighet och blommor, och i en svit nya målningar till och med på näckrosor. Färgerna liksom flyter på målarduken – som lämnas lysande vit och orörd. Färgattackerna står liksom upprätt mot det vita och målningen får ett märkligt, vibrerande perspektiv. Både yta och djup samtidigt.

Utställningen heter Trädgård, så naturassociationerna är kanske inte långsökta. Även om titeln enligt katalogen anspelar på ateljén mer än på naturen finns där ändå beröringspunkter; fägring och förmultning, mylla och bördighet är kanske några tillämpbara.

Burling behärskar stora format, och kompletterar dessa med mindre dukar koncentrerade på en specifik händelse ur de större. Som förtätade frågeställningar tolkar jag också de ovala objekt som finns runt om i utställningen. Handformade klimpar, rispade eller med veckad yta, och liksom indränkta med färg. Vita eller i glänsande silver, guldfärgade eller i matt rosa. Det är lockande och logiskt, men har inte samma dragningskraft som målningarna.

Burlings måleri framstår som personligt underbyggt och samtidigt konsthistoriskt förankrat. Här pågår en drömsk dialog med besläktade angreppssätt från konstnärskollegor, och i titeln på det äldsta verket nämns två av dem. Jag har lämnat Mark inne i trädgården möter jag Lucio (2002, th) syftar på Rothko och Fontana, även om Burling också rör sig i Cy Twomblys landskap. Och när jag ser hennes nya målningar dyker Günther Förgs sena måleri upp på näthinnan.

Ändå uppvisar Burling en sällsynt integritet och det ska bli intressant att se vart hon tar vägen med den nyvunna kraft och energi som särskilt finns i verken från i år.

Magnus Bons

Foto: Magnus Bons. Eskilstuna konstmuseum, Portgatan 2, Eskilstuna. Utställningen pågår 26 maj – 9 september 2018

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.