Valands Konsthögskola verkar alltid ha varit en ganska livad plats, inte minst på 1980-talet. Den tanken slår mig i alla fall när jag besöker Helene Billgrens och Stefan Uhlinders nostalgiska utställning BU på Konstepidemins galleri. Där har en anslagstavla med diverse fotomaterial och minnesgods från nämnda epok har hängts upp i entrén. Jag trollbinds av en expressivt målad ”barskjorta” – ett konstverk i sig självt – som ska ha burits av Uhlinder på den legendariska Klubben. En elevkatalog avslöjar dock en rigidare skolrealitet, dominerad av tunga dukar och krokistudier. I katalogens rader av målningar och skulpturer sticker Billgrens dubblerade självporträtt ut; vagt leende med uppsträckta armar. Hennes armhålor är orakade och tofsiga av hår, en detalj som adderar en märklig svärta och elegans till det svartvita fotografiet.
Uhlinders och Billgrens konst visades första gången ihop på studentgalleriet Rotor. Året var 1985 och det skulle dröja tio år innan deras verk kom att återförenas i en utställning på Olle Olsson-huset i Solna. Nu visas deras arbeten, både äldre och nyproducerade, jämsides för tredje gången.
Billgrens lurviga ungdomsarmhålor och multiplicering av sig själv anas alltjämt i de nytillkomna verken som presenteras i ett separat rum. Ett flertal skulpturala kompositioner i bast har placerats på väggarna. I flickor m mascara fladdrar fyra svarta ögonfranspar kokett ikapp. De riktas mot mitten där ett par avlånga kottar hänger och dinglar från en tråd. Har flickorna gått vilse i skogen eller är det könsmaktsordningen som kommenteras? Oavsett ingång är det ett förtjusande verk. I assemblage och målningar återkommer en späd flickkropp med bortvänt ansikte. En gåtfull skepnad som uppträder utsuddad och mjukt tecknad och verkar karaktäristisk för Billgren. I en smutsigt skimrande tapet spegelvänds flickorna och träden från de kringgärdande bilderna i ett långt flöde som liknar ett Rorschachtest. Guldfärgade kedjor har hakats fast här och var, likt ett fruktlöst försök att kontrollera motiven från att rinna ut på papperet.
Uhlinders tapet Islanders, även den ny, är detaljerad och sirlig och föreställer små täppor där människor sysselsätter sig med skilda ting. Svampar, växter och rotsystem vandrar över ett vitt fält, isolerade fast ändå inneslutna i ett gigantiskt kretslopp. Figurerna är utförligt tecknade men vrids på ett bisarrt sätt vilket medför att de påminner en del om karaktärerna och objekten i Neo Rauchs surrealism. En av de befolkade öarna tycks ha hoppat ut ur tapeten och förstorats i målningen The gardener, där en man balanserar med en bastant trästock på en kaktusbeväxt roströd landskapsplätt. Koloriten lyser bjärt och gestalten och vegetationen är smidigt och trubbigt rundad, som om allt vore utfört i modellera.
Under studieåren var Uhlinders anslag råare. På Konstepidemin visas de tidiga verken sida vid sida om Billgrens konst från samma tid. I dessa korsas konstnärernas uttryck i en målarglädje där grälla mönster och kontrastfärger drivs på och möts. Deras framtida uttryck skönjs, om än i ett mer sökande skede.
BU manifesterar både en postmodern era av kreativ lust, som har satt djupa avtryck i den svenska konsthistorien, och två konstnärers personliga utveckling fram tills i dag. Sevärt, lärorikt och bitvis bländande. En fint balanserad utställning som också kan väcka nyfikenhet kring historieformuleringen av samtidens kollaborationer, studentliv och konst.
Sara Arvidsson
Foto: Sara Arvidsson. Galleri Konstepidemin, Konstepidemins väg 6, Göteborg. Utställningen pågår 31 oktober – 22 november 2015
