
1895 hittades skinnet av Neomylodon Listai, jättetrögdjuret, i en grotta i Patagonien. Två forskare hade olika teorier; den ene hävdade att det märkliga skinnet kom från ett sedan länge utdött djur, den andre menade att djuret ännu existerade. I den senares kölvatten startade en forskningsexpedition, skottpengar utfästes och populärvetenskaplig litteratur tillkom liksom mytbildning. Fynd från grottan och vetenskapliga uppsatser finns på museer världen över, och det som bevarats på Evolutionsmuseet i Uppsala finns nu på plats i montrarna.
Relationen mellan konst och vetenskap är spännande, liksom den mellan intention, presentation och mottagande. På Evolutionsmuseet separerar en vägvisande affisch konstutställningen från fakta om besläktade arter. Konstnärens projekt och den vetenskapliga bakgrundshistorien delas upp. Konst och vetenskap; det ena åt ena hållet och det andra åt andra hållet. Båda ställer frågor som befruktar varandra, men för mig möts de i konstutställningen – det är där jag får förståelsen som faktatexterna inte ger. Kanske beror det på om man har paleontologi eller konst som utgångspunkt och vilket rum man besöker först? Hur som helst rymmer helheten flera berättelser som är väl värda att reflektera kring.

Vad händer när vetenskap, konst, museer och mytbildning korsbefruktar varandra – är det då man får fram sanningen, den folk tar till sig. Vad är förresten sanning och hur ser den ut?
Marit Jonsson
Foto: Evolutionsmuseet. Norbyvägen 16, Uppsala. Utställningen pågår 12 september – 8 november 2015


















