<

Publicerad 28 augusti 2014 Av I Gå och se! Med 2254 Visningar

Antony Gormley på Galleri Andersson/Sandström

gormley2Arkitektoniska kroppar och upplöst materia, slutna former och öppen rymd, mänskliga mått och universums oändlighet. Gravitation och tyngdlöshet. Antony Gormleys omfattande och mycket vackert installerade utställning rör sig mellan ytterligheter. Galleriet har för denne gigant på den samtida konstscenen öppnat upp flera rum som vanligtvis brukar vara stängda, och man visar en elegant avvägd samling skulpturer som tydligt presenterar var Gormley befinner sig idag. Hans hermetiskt tillslutna kroppsfigurationer bygger i grunden på avgjutningar av den egna kroppen, men har vid det här laget genomgått flera transformerande stadier. Skulpturerna i järn och stål är numera digitalt skannade och har utvecklats till ett slags kubiserade figurer, likt staplade klotsar, rostiga och med en mörkt brun patina.

De täta, hårda kropparna står upprätt eller ligger i rummen, men behöver för den skull inte läsas som antingen aktiva eller passiva. Gormley arbetar framför allt med att skapa närvaro, och vill upprätta en kroppslig kontakt med betraktaren. De slutna gestalterna utgör motvikter till mer upplösta objekt, som med hålrum och en nätliknande konstruktion förändras när man rör sig i rummet.

Linjespelet i verket Matrix är oöverblickbart och hisnande. Ett flimmer av riktningar och tillfälliga rumsbildningar som uppstår och försvinner om vartannat. Det väldiga platsspecifika verket fyller ut ett helt rum och pressar betraktaren mot väggarna. Än mer renodlat är Co-ordinate II, som endast består av en horisontal och en vertikal linje. De två snitten skapar en koncentration i rummet som är omtumlande. Ett överraskande illusoriskt grepp.

Gormleys skulpturala kroppar markerar gränsen mellan den inre och den yttre verkligheten. Han vill få oss att bli varse den mörka rymden vi ser innanför våra stängda ögonlock. På kontoret hänger en serie små verk på papper. Svarta former målade på varandra, med ett mörker som äter sig in i pappret. Och samtidigt lätta som luft. Be att få komma in och se dem, om det skulle vara stängt.

Adress: Hudiksvallsgatan 6, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 21/8 – 28/9

Magnus Bons (text), Jean-Baptiste Béranger (foto)

Jag är Konstens redaktör från augusti 2015. Förutom på Konsten skriver jag i Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge) och Arterritory (Lettland).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *