Publicerad 20 mars 2019 Av I Gå och se! Med 743 Visningar

Anna Engver på Galerie Forsblom

Grottmålningar? Broderi? Spontant klotter eller genomtänkta kompositioner? Anna Engvers kolteckningar i monumental skala förbryllar och lockar, avvisar med sina instängda hemligheter och frestar återigen med sin outgrundliga svärta. Hon intresserar sig för det som ryms i livet och den omgivande världen, säger pressmeddelandet till hennes första separatutställning i Studio på Galerie Forsblom. Det är dock det som finns mellan raderna, det som ligger precis bortom synranden som fjättras i de tre verk som visas här. Horisontella berättelser om något som vi inte kommer åt.

Linjer slingrar sig som om de dansade mellan nedstörtade murar. Ingenting är givet. Allting är möjligt. En bekant gestalt fladdrar förbi bara för att lika snabbt försvinna. Ett föremål verkar finnas här mitt framför oss. När vi sträcker ut handen är det borta som om det aldrig funnits där. Något organiskt växer fram. Ett blad. Ett träd. En blomma. Nej, inte heller det är fast och gripbart. Anna Engver naglar fast hägringar och synvillor, hur paradoxalt det än låter. Detaljer från disparata scenerier lagras på varandra tills de blir oigenkännliga. Som om allting dansade på slak lina inför betraktarens häpnande blick. Darrande. Vibrerande. Med kraften att vika undan. Ingenting står stabilt på ett utspänt rep. Allting fångas mitt i sitt skeende utan början eller slut. Formerna slukar upp varandra. Förloppen rusar förbi. Bakgrund eller förgrund? Vem bryr sig. Allting sker parallellt i en uppåt och bortåt riktad svindel.

I ett av verken tätar mörkret. Det sörplar i sig ljusets hopp och låter tvivlen breda ut sig. Dunklets skepnader färdas på fantasins vågor mer här än någon annanstans. Formerna flyr all förväntan. De går sin egen oundvikliga väg. I motvindsriktning. Uppstigande och fallande. Inåt mot dukens avgrund och uppåt ur dess fält. Ohejdbara som skuggor. Och när dagsljuset återvänder i ett annat verk är utgången lika oviss. Allt är lika svårt att förnimma och skilja åt. Men blicken fortsätter att söka efter något som den kan fästa sina tolkningar vid. Att vända sig bort tjänar ingenting till. Bilderna har redan ristat sig in i själen.

Joanna Persman

Foto: Galerie Forsblom, Karlavägen 9. Utställningen pågår 22 februari – 31 mars 2019

Joanna Persman är konsthistoriker och frilansskribent, verksam bland annat som konstkritiker på Svenska Dagbladet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.