Publicerad 25 oktober 2019 Av I Gå och se! Med 421 Visningar

Angus Fairhurst på Spritmuseum

Angus Fairhurst, Pietà. 1996

En gorilla figurerar i brons och i en serie teckningar, liksom i maskeradkostym i ett foto och en video. Den stora människoapan förekommer och återkommer i olika skepnader och tekniker i den brittiske konstnären Angus Fairhursts (1966-2008) konst. Spritmuseums utställning är troligen den första presentationen i Sverige av Fairhurst, som tillsammans med bland andra Sarah Lucas och Damien Hirst tillhörde den omsusade och tongivande gruppen Young British Artists, YBAs, i skiftet mellan 1980- och 90-tal.

Den svarta bronsgorillan är fixerad vid sin spegelbild likt en nutida Narcissus och håller upp vattenytan med sina starka armar, medan gorillan i det stora glansiga fotot har konstnären själv i famnen. Fairhurst vilar naken som i en klassisk Pietà; spelar död men håller samtidigt i avtryckaren. I videon är det istället Fairhurst som klätt ut sig till gorilla. Han hoppar och rör sig frenetiskt, för att skaka av sig kostymen – och släktbandet? – medan tidningspappret som använts för att skapa muskulatur yr omkring honom. Rollerna omfördelade, berättelsen fördjupad. Samtidens blanka yta reflekterar konsthistorien.

Upplösning och utradering är Fairhursts tema, både tematiskt och som ett faktiskt grepp. I stora silkscreenmålningar leker han tittut med i reklamens grunda bildspråk. Och i en serie idylliska vykort har motiven helt enkelt skrapats bort. Jag ser vita ödsliga former i bilderna, ungefär som en invertering av Maria Miesenbergers fotosvit ”Sverige/Schweden”. Men utan den senares svärta.

Angus Fairhurst, An effortless patch (Tagged) #3, 1998

Ändå rymmer Fairhursts konst både humor och filosofiska inflätningar. Och Spritmuseums distinkta urval verkar göra honom rättvisa genom att presentera olika uttryck och tekniker. Jag fastnar för fotosviten ”An effortless patch (tagged)” från 1998, en både vacker och outgrundlig serie där Fairhurst står utplacerad i en underskönt blomstrande trädgård. Fotografierna är uppbyggda av många mindre delar – ett raster som ökar flimret i bilden. Fairhursts figur blir allt mer oskarp, och håller på att uppslukas av sin omgivning.

Jag tänker på Richard Hamilton, den brittiska popkonstens Duchamp, som gjorde den ikoniska målningen ”Swinging London” 1968. Av en Mick Jagger i handfängsel. Något av samma tekniska elegans och lekfulla precision finns hos Fairhurst. Även hans självporträtt bland prunkande blommor är i grund och botten en uppvisning av konstverkets undanglidande karaktär. Gåtan man aldrig riktigt kommer åt.

Magnus Bons

Foto: Courtesy Sadie Coles HQ/© The Estate of Angus Fairhurst. Spritmuseum, Djurgårdsvägen 38-40. Utställningen pågår mellan 23 oktober 2019 – 13 april 2020

Jag är Konstens redaktör sedan augusti 2015. Förutom på Konsten.net skriver jag i Dagens Nyheter, Konstperspektiv och Fotografisk tidskrift, samt för KUNSTforum (Norge).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.