<

Publicerad 17 april 2010 Av I Recensioner Med 1390 Visningar

Anders Kappel på Roger Björkholmen Galleri

kappelDen finslipade ytfinishen som alltid varit kännemärke för Anders Kappels konst finns också i de nya verk han visar i utställningen Groove på Roger Björklund Galleri. Men det har tillkommit en ny svärta, en mörkare underton kombinerad med en slapstickartad, lite utmanande svart humor. I utställningen visas abstraherade målningar och hybridartade objekt i olika storlekar med loggor från märken i musiksammanhang. Marshall, Vox, Pearl står det tydligt på flera av konstverken.

När den privata sektorn allt oftare sponsrar våra konstmuseers verksamheter och det dessutom inte är helt ovanligt att de i gengäld erövrar inflytande över hur verksamheten bedrivs ställer sig Anders Kappel frågan om vad den konst han gör idag kan handla om och var den ska verka. Det finns lite bitterhet i frågeställningen men frågan är relevant och intressant. Rätt mängd bitterhet fungerar uppfriskande. Bitter blir man av erfarenheter. Och vis av sina erfarenheter kan man söka efter svar på frågor om vart vi är på väg och vart vi vill vara på väg.

kappel2I den här utställningen har Kappels finish fått en patina som påminner om den på förstärkare och högtalare som åtskilliga gånger roddats mellan replokaler och konserter och efter konserten tillbaka till replokalen i en oändlig cirkelgång. En känsla av ständig rörelse, både emotionellt och fysiskt. Och musikens otroligt effektiva förmåga att nå fram och beröra direkt. Referensen till musik, rockkonserter och undervisning i trummor och bas på kommunala musikskolan följer upp den redan tidigare nämnda tråden om vad som varit och vart vi är på väg. Kappel berättar om musikrörelsen som ville förändra och påverka och om högljudda konserter som man lämnade med lock för öronen efter att ha stått alldeles för nära högtalaren alldeles för länge. Erfarenheter som man kan koppla vidare till samhällets förändring från ett skattesponsrat folkhem till en snårig djungel av privata alternativ till sjukvård, el- och telefonbolag, tvånget att underordna sig knapptelefonernas tyranni och ett konstliv beroende av privata sponsorer.

Det finns fler möjliga tolkningar och bottnar i Kappels arbete. Ibland när man står framför målningarna känns det som att stå framför en Håkan Rehnberg-parafras. Då ställs samma frågor fast inom måleriet som konstuttryck. Var ha vi varit och var vill vi gå? Uppnådde vi det vi ville? Det har alltid funnits referenser till arkitektur i det Anders Kappel gör. I form av exempelvis målningar i rena ytor med en fysisk vaxad yta, fågelholkar och konstruktioner som Den mänskliga kanonen och Thai Fish (som visas i utställningen). Så kan man också tolka verken i den här utställningen som delar av en större arkitektur, skyskrapor med neonskyltar eller ritningar. Oavsett vilken tolkning jag väljer tycker jag att jag hamnar i samma frågeställning. En överblick, både över redan gjorda erfarenheter och inför framtida.

Adress: Kommendörsgatan 15, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 15/4 – 12/5

Maria Johansson (text), Roger Björkholmen Galleri och Anders Kappel (foto)

Bor och arbetar i Sthlm. Utbildad på Konsthögskolan i Sthlm. Har också studerat konstpedagogik och konstvetenskap. Arbetar med eget konstnärskap, konstprojekt samt texter om konst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Och så var det en gåta att lösa... *