Publicerad 08 september 2011 Av I Recensioner Med 1344 Visningar

Amy Cutler på Galleri Magnus Karlsson

AC1101Sagans värld är en lika fantastisk som skrämmande plats att befinna sig på. Sagan befinner sig någonstans halvvägs mellan drömmen och det traditionella berättandet, den har till det yttre en begriplig logik och följer narrationens stig, men här och var tappar man markkontakten eller faller ner i mörka och bottenlösa håligheter. Amerikanska Amy Cutler är en konstnär med gedigen erfarenhet (bland annat deltagande i Whitneybiennalen), men hon har visats mycket sparsamt i Europa även om hon deltog i ARS06 i Helsingfors 2006. När hon nu debuterar hos Galleri Magnus Karlsson är det med ett projekt som har många bottnar.

Mycket av Cutlers bildvärld skulle man kunna beskriva som en sobrare eller mer nedtonad version av Linn Fernström. De surrealistiska scener som Cutler visar upp har delvis en latent våldsamhet vi känner igen från Fernström, men hos Cutler flyter inte blodet (eller färgen, fördenskull) lika ymnigt som hos hennes svenska kollega. När Cutlers kvinnofigurer sitter bredvid varandra med sina avkapade huvuden i knät är det inte det potentiella våldet som föregått situationen man lägger märke till, utan den paradoxa ro som råder. Cutler arbetar i ett tonläge som varken har några toppar eller några dalar. Hennes bilder befolkas av figurer i skruvade situationer som helt följer fantasins infall. Man bör inte leta efter dolda budskap i hennes bilder, och hon har genomgående en mycket ödmjuk hållning till såväl det egna konstnärskapet som till publiken. (Hon har i en intervju sagt att hon lärt sig en hel del om sina bilder genom att lyssna på kritiker.)

AC1109.jpgProjektet “Brood” som hon visar hos Galleri Magnus Karlsson har emellertid en annan vinkling. Borta är sagomotiven, och i stället möter vi en närmast ändlös rad porträtt av kvinnor i ungefär samma ålder. Dubbeltydigheten i utställningstiteln antyder en situation som inbegriper eftertänksamhet men också något som tynger, en form av ruvande oro. Och visst ser det ut som om Cutlers kvinnor bär hela världens elände på sina axlar. De ser vardagsslitna ut på ett sätt som väcker medkänsla, men Cutler har valt bort det alltför känslosamma genom att låta dem titta bort och förbi oss. Vi söker deras blickar i ett försök att finna en plattform för identifikation, men vårt fotfäste slinter. Derad tankar och fokus ligger någon annanstans, på ett ställe dit vi saknar tillträde.

Amy Cutler tillhör uppenbarligen inte de sentimentala, och hennes bilder utstrålar en saklighet som man oftast bara ser hos abstrakt måleri. Efter en stunds samvaro med porträtten börjar man urskilja gemensama släktdrag. Det kan handla om en näsrygg här, ett hakparti där, ungefär som om konstnären snarare lagt vikten vid att laborera med formspråket än att åstadkomma inkännade porträtt av verkliga individer. Denna känsla för formella detaljer och materialitet syns även i andra delar av bilderna, främst i den omsorgsfulla återgivningen av tyg och tygstrukturer. Cutler går tillväga som en modeskapare, och går i taktil närkamp med mönstret hos de klänningar som hon skrudar sina kvinnor i. Det handlar emellertid inte om dekoration, utan speglar hennes djupa förnimmelse av den abstrakta stomme man kan urskilja bakom ävn de mest prosaiska vardagsfenomen. Amy Cutler är helt enkelt något så ovanligt som en figurativ målare med en abstrakt själ. Det gör henne till en lika unik som spännande bekantskap.

Adress: Fredsgatan 12, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 31/8 – 1/10

Anders Olofsson (text), Galleri Magnus Karlsson (foto)

Jag är Konstens grundare. Min bakgrund är brokig, och omfattar allt från IT-konsulting till konstkritik. Jag överlämnade redaktörskapet till Magnus Bons i september 2015 och slutade skriva som kritiker. Numera hittar man mig på Statens Konstråd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.