Trots att Adrián Villar Rojas är ett välkänt namn i konstvärlden med utställningar på några av världens största biennaler och konstinstitutioner i bagaget, är utställningen Fantasma på Moderna Museet hans första traditionellt museibaserade. Det kan tyckes märkligt att ett sådant stort namn för första gången skeppat konstverk eller byggt en utställning med museirummets vita kub i åtanke, men dessa båda koncept ingår oftast inte i Villar Rojas konstnärliga process. När han blir inbjuden att medverka med ett verk tillbringar han själv tid på plats för att sedan sätta ihop ett team med konstnärer, ingenjörer, snickare eller filmmakare, allt utifrån vad den specifika platsen behöver. Sedan skapar detta team verk av den omgivande miljöns egna material, som en respons på frågeställningar och funderingar Villar Rojas haft när han fördjupat sig i platsen. För varje utställning är teamet ett nytt och Adrián Villar Rojas får bära rollen inte bara som konstnär men även regissör och konstnärlig ledare där till och med teamet själv kan bli del av verket. På detta sätt utmanar han vår traditionella syn på konstnären som auteur och hans arbete är snarare centrerat kring processen än det färdiga verket. Vad Villar Rojas däremot är välkänd för är arbetet med förgängliga material, han arbetar nästan uteslutande i obränd lera vilket gör att verken förgås framför våra ögon. Även här sticker utställningen på Moderna Museet ut eftersom han presenterar flera, mer konventionella verk, liksom video och fotografi.
Filmen ”A War on Earth” innehåller material som Adrián Villar Rojas filmat under arbetet med olika projekt, framför allt under förstudierna till projektet på Biennalen i Shanghai 2012. I sitt undersökande av platsen fann han sig mitt i ombyggnaden inför nyinvigningen av Shanghai Museum of Contemporary Art. På denna byggarbetsplats där arbetet pågick både dag och natt filmade Villar Rojas. Liksom en vålnad i bakgrunden förevigade han med kamerans hjälp platsens atmosfär av frenesi. Annat material till filmen kommer från Paris, Rosario, Palestina, Tel Aviv eller New York. Filmen kan sägas vara både ett dokument och samtidigt ett nytt verk. Dess status är ambivalent som mycket i Adrián Villar Rojas oeuvre. Det är heller inte bara ett dokument av en plats utan det är lika mycket ett dokument över Villar Rojas konstnärliga process. Hans ensamma utforskningar av platser, den delen av hans konstnärliga process som kanske varit mest dold, kommer här ut i ljuset.
Vi känner kanske ändå mest igen Adrián Villar Rojas konstnärskap i rum 01:16. Här har utställningsrummet fyllts med objekt på ett podium vars geometri står i direkt relation till rummet. För Villar Rojas var det taket som framför allt talade till honom då det kan ses som både imponerande och förtryckande. Med objekten på detta podium är vi tillbaka hos den obrända leran som kombinerats med en del ickeorganiska material. Avgjutningar av grönsaker och frukter tillsammans med gympaskor, benbitar, en del föreställande, det mesta abstrakt, har alla sin noga uttänkta plats. Med utställningsformen skapar Villar Rojas inte bara unika relationer mallen rum och verk, utan även mellan verk och betraktare. Eftersom podiet har en höjd på långt över en meter får vi som betraktare ett unikt perspektiv på verket. Liksom filmiskt panorerande ser vi ur ett insektsperspektiv objekten som en serie filmklipp. De har, liksom filmen då den klippts ihop från sitt råmaterial, noga valts ut och placerats så de presenterar ett system som väntar på att bli avkodat. Villar Rojas tog inför utställningen hjälp av samma klippare som arbetade med ”A War on Earth”. En person som enligt honom själv hjälp honom att bringa ordning och logik till hans enorma mängder material, vare sig det var hundratals timmar film eller objekten som han tog med sig från en tidigare utställning i Mexico City.
Kanske mest talande i hela utställningen är tårtan i rum 01:19. Detta objekt ingick i ett verk som Adrián Villar Rojas ställde ut redan 2007. Resten av verket är sedan länge försvunnet eller förtvinat men hans föräldrar sparade just denna tårta och inför utställningen på Moderna Museet bestämde sig Villar Rojas för att undersöka om det fortfarande fanns kvar. Just den frågan, är verket fortfarande kvar eller har det förmultnat, förtvinat, förfallit? Och vad har detta objekt egentligen för mening i förhållande till processen och dokumentationen? Detta är frågor som ofta uppstår kring Adrián Villar Rojas utställningar och Fantasma på Moderna Museet är inget undantag.
Adress: Skeppholmen, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 25/4 – 25/10
Johanna Theander (text), Michel Zabé (foto)
