Människans plats i universum har konstnärer i alla tider, kulturer och religioner skildrat. Men få nutida konstnärer närmar sig ämnet på ett så mångtydigt och samtidigt homogent vis som Gunilla Klingberg. I sin konst låter hon det kosmiska möta det vardagliga. Detta samspel mellan makro- och mikronivåer märks inte minst i det verk som gett namn åt hela utställningen, A sign in space.
Installationen är ett utsnitt av det land art-projekt hon utförde på Laga beach vid den baskiska Atlantkusten norr om Bilbao som en del av konstprojektet Sense & Sustainability år 2012. Med hjälp av ett mönstrat traktorhjul av typen bulldozer förvandlade strandpersonalen sandstranden till ett systematiskt stjärnmönster. Istället för att som i den sakrala konsten där himlavalvet ofta avbildas på insidan av kyrktaket vände således Gunilla Klingberg på perspektivet så att avtrycket i sanden, åtminstone i teorin, kan ses från kosmos. Sandtrycket på Laga beach suddades dock regelbundet ut inte bara av strandbesökarnas fotavtryck utan dessutom av tidvattnet. På så vis blev strandpersonalens vardagliga arbete något av ett meningslöst Sisyfosarbete styrt av ebb och flod. Ett bestämt körschema för när mönstret skulle läggas ut igen finns att läsa på ett anslag bredvid utsnittet av verket i Malmö Konsthall.
De enskilda konstverken i A sign in space står var för sig stadigt på egna ben. Samtidigt är interaktionen mellan verken en av utställningens styrkor. Ett exempel på det är Lunar cycle, en fondvägg med en tapet som visar månens cykliska förlopp från hel- till halvmåne och tvärtom. Det upprepade mönstret av månvarv, som på håll ser ut som vita antika kolonner, samspelar med A sign in space bredvid; tidvattnet regleras som bekant av månens cykliska rörelsemönster. En annan av utställningens förtjänster är kommunikationen mellan konsten och rummet den visas i. Relativt få verk fyller upp konsthallen utan att för den skull tränga ut varandra eller att det blir för glest. Ett exempel på betydelsen av konstverkens placering i utställningsrummet är att den långa remsan med mönstrad sand i A sign in space har placerats mitt under raden av konsthallens takfönster så att den kan ses utifrån kosmos. Men redan vid ingången börjar samspelet med utställningsrummet med att Transcentrance (2009), inte helt olikt Gunilla Klingbergs drömfångare, ger ifrån sig ett ljud av finstämda klanger då de olika vindspelen som satts samman till en större enhet slår emot varandra.
Det kanske mest iögonfallande verket på utställningen, vilken för övrigt är kuraterad av Sune Nordgren, är Brand new view som gjorts specifikt för Malmö konsthall. Där klättrar den vita kubens färg ut på fönsterglaset och bildar ett grafiskt mönster, likt ett raster genom vilket världen utanför kan betraktas. De dekorativa fönstermålningarna som blivit något av konstnärens signum, eller varumärke om man så vill, är i denna version uppbyggd av loggor från Malmö. Att den har placerats på fönstret ut mot Magistratsparken just där konsthallens egen logga är väl synlig från utsidan är säkert ingen händelse. Men fönstermålningen är inte enbart estetiskt dekorativt utan tillför också en sakral dimension. Genom att koppla samman den med vår tids kanske största religion, konsumismen, skapar Gunilla Klingberg i mina ögon ett eget konstnärligt språk där form och innehåll interagerar på ett närmast fulländat sätt.
Brand new view kan också ses som en passage mellan konsthallens inre rum och platsen utanför som nu har förvandlats från en byggarbetsplats till ett välordnat torg med fontäner vars vattenstrålar springer direkt upp ur marken. Det pekar också vidare mot den offentliga gestaltning som konstnären har gjort på station Triangeln där särskilt Vardagslivets mönster i form av ett golv i mönstrad betong och konstnärens karaktäristiska övervakningsklot är värda ett omnämnande.
Liksom med så mycket annan konst av hög kvalitet låter sig Gunilla Klingbergs konst inte formuleras i några få enkla meningar. Samtidigt som hon utgår från vardagliga ting ger den upphov till tankar om de stora frågorna. Trots allt är det ingen som vet varför vi finns på denna planet, vad som händer med oss sen och om det finns andra levande varelser i universum. Det är i samband med sådana grubblerier som man särskilt uppskattar det ickedeterministiska verket Exit som i spegelform visar på en mängd olika alternativa utvägar.
A sign in space är en utställning som absolut bör ses. Det enda invändning jag kan komma på är att den är för bra; utöver de stora existentiella frågorna som man kan koppla till den finns det inte så mycket som skaver. Men det vägs med råge upp av det proffsiga utförandet.
Adress: S:t Johannesgatan 7, Malmö
Utställningen pågår under perioden 5/7-19/10
Lena Karlsson (text), Helene Toresdotter (foto)
