IASPIS (International Artists Studio Program in Sweden) har fått en ny chef, Cecilia Widenheim. Hon efterträder Maria Lind och kommer senast från Moderna Museet där hon har arbetat som intendent och ansvarat för en rad större utställningar.
Rikard Ekholm: Grattis till det nya jobbet som direktör för IASPIS. Du har tidigare varit intendent på Moderna Museet. Där har du gjort utställningar om svensk 1900-tals konst. (”10 historier” och ”Molnen mellan oss”, konst från 1910-40 respektive konst från 70-talet) Vad tar du med dig för erfarenheter till ditt nya jobb som kommer att gälla livs levande – och ofta unga konstnärer? Cecilia Widenheim: Din beskrivning är inte helt korrekt. Jag har även curerat de hittills största utställningarna med Cecilia Edefalk och Ann-Sofi Sidén samt med Lars Englund och Ulrik Samuelson. Alla livs levande konstnärer. Jag vill också nämna projekt jag gjort med Martha Rosler, Charlotte Gyllenhammar, Maria Friberg, Lars Vilks, Gunvor Nelson samt BLICK – en serie med tre stora genomlysningar av samtida film och video som turnerade internationellt i ett 20-tal länder. 2006 var jag ansvarig curator för utställningen med norsk samtidskonst i Oslo, den stora Skulpturbiennalen och så vidare. RE: Du började på ditt jobb för drygt en vecka sedan. Programmet är – vad jag har förstått – satt för 2008. De konstnärer som du kommer att arbeta med på plats är dessutom redan där. Hur kommer din roll på IASPIS under de två år som du är anställd att se ut? Vilka förändringar kommer du att genomföra?
CW: Min förhoppning är att vi under mina två år kan fånga upp ämnen, områden och frågeställningar som konstnärer och curators är intresserade av att undersöka. IASPIS ska diskutera och bearbeta angelägna tankar och idéer som ännu inte formulerats, varken på institutionerna eller på universiteten. Vilken form detta arbete sedan ska ta, och exakt vilka frågor vi finner mest angelägna just nu, ber jag att få återkomma till.
RE: Alla jag talar med är positivt inställda till ditt ledarskap. Det verkar som om man tycker att du är något av en antites till IASPIS förre direktör Maria Lind, som – rätt eller fel – framställs som en mer auktoritär ledare. Är det en medveten strategi att lyssna och vara lugn – tycker du att den bilden av dig stämmer?
CW: Antites eller inte – det får andra uttala sig om. Jag har den största respekt för Maria Linds arbete som curator och skribent med mera. Vi har haft stort utbyte av varandras praktiker genom åren och har även gjort ett antal projekt tillsammans.
RE: Kommer IASPIS att förändras i och med den satsning som görs mot form och arkitektur? Oroade konstnärer tror att resurser som tidigare har gått till konst kommer gå åt annat håll. Stämmer det och kommer det att påverka programverksamheten och vilka som får platserna i ateljéerna?
CW: IASPIS förändras naturligtvis i och med att vi nu även jobbar med form och arkitektur. Om jag får råda blir det en kreativ situation, både för aktörerna på formsidan och på konstsidan. Disciplinerna kan periodvis ha utbyte av varandra samtidigt som man jobbar med de olika områdenas egna, mer specifika frågeställningar. Jag ser ingen anledning till oro utifrån den information jag fått. Men det är Konstnärsnämndens ansvar att arbeta för att resurser till ett fält inte tas från ett annat fält. RE: IASPIS nämns, kanske framförallt hos en yngre generation, som den viktigaste konstinstitutionen i Sverige. När den nya chefstjänsten tillsattes på Liljevalchs var alla intresserade. När direktörstjänsten tillsattes på IASPIS höll alla andan. Vad är det som gör IASPIS så viktig?
CW: IASPIS är unikt som plattform för utbyten mellan olika aktörer. Organisationen är liten men stark vilket gör att man kan testa nya former. I liten skala men med världen som samarbetspartner. Det internationella uppdraget och genomflödet av curators och konstnärer med flera har skapat ett nätverk mellan aktörer ute i världen och Stockholm som är ovärderligt. När IASPIS är som bäst befinner man sig i brytningspunkten mellan teori och praktik. Dialogen mellan ateljéerna och de publika evenemangen med seminarier, mindre utställningar och artists talks är en dynamo för hela verksamheten.
RE: Din tjänst på Moderna Museet är vakant. Du har tagit tjänstledigt. Vem tar över ditt jobb där? CW: Fredrik Liew är vikarierande intendent under min tjänstledighet.
2008-09-10 Rikard Ekholm (text), Åsa Lundén/Moderna Museet (foto)
