”Den gode, den onde och den Fule” är namnet på en pågående grupputställning på SPG (Susanne Pettersson Gallery). Det är också titeln på en berömd film av Sergio Leone från 1966 med musik av Ennio Morricone. Kopplingarna till filmen känns kanske inte glasklara, men titeln passar desto bättre, åtminstone som en aptitretare. I vilket fall så finns det tydliga kopplingar konstnärerna emellan i estetiken, gestiken och till viss del i motivvalet, men att leta efter en god, ond och ful bland konstnärerna är inte riktigt genomförbart. Snarare finns alla tre epiteten väl manifesterade i samtliga konstnärskap.
Det är inte särskilt svårt att se varför dessa tre konstnärer hänger samman på SPG:s första utställning i den nya större lokalen på Gävlegatan vid Vanadisplan. Dels kan man konstatera hur dessa konstnärer representerar galleriet väl, i sin känsla och stil. Det är också en stark öppningsutställning med djärvt och tämligen utmanande måleri. SPG låg tidigare på Kommendörsgatan på Östermalm. De nya lokalerna har klart mer svängrum att tillgå. Ett tag verkade det som att galleriklustret i dessa kvarter vara på väg att disintegreras, och nog kilade ett antal gallerier runt hörnet, men det är kul att se litet ny energi här med bland annat SPG.
Tillbaka till de tre konstnärerna. Fruls Tilpo är den som håller sig tydligast till temat för utställningen. På sina dukar blandar han klara färger och rena ytor med smetiga partier på ett sätt som skapar en intressant dynamik i bilderna. Utöver detta har han en underfundig humor som mer eller mindre påtagligt disharmonierar berättandet. Tilpo är en konstnär som med rätta visar ett självförtroende i sin lekfulla stilistiska framtoning, vilket också bottnar i ett fundament av säkert handlag och att konsekvent utveckling.
Niklas Bethke har en råare stil med obrutna färger i kombination med solkiga blandningar, vilket ger en fräschör till ett i övrigt starkt måleri med kraftfulla anslag. Målningarna fångar något ursprungligt och grundläggande, som man skulle kunna associera till ett tidigt skede av ett konstnärskap. Detta är emellertid en stil som Bethke närmat sig långsamt och på senare tid. Tidigare utställningar har visat ett mer nyansrikt måleri, med färger subtilt invävda i oljiga sjok. Detta är dock en utveckling som kan bli mer utmanande för publiken, varför man uppskattar den exponerade vita duken som här ger luft i de i övrigt mättade bilderna.
Jyrki Riekkis bilder leder lätt tanken till den, för sin tid, provocerande amerikanske konstnären Philip Guston. Dennes bildvärld, som på en gång var både kryptisk och lättfattlig, lade grunden till en ny estetik och kraft i det narrativa måleriet . Liksom hos Guston, har Riekkis bilder gott om referenser till serietidningens språk och estetik. Riekkis målningar är dock i högre grad fyllda med tecknade budskap, detaljer, och profaniteter. De har också en ny kargare ton och, i ordets bästa bemärkelse, en ”fulare” klang med en smak av graffiti och gatukonst.
Målarna i denna utställning vinner på att visas tillsammans, ävensom alla tre väl kunde ha visats separat i lokalerna. Bakom disken i det första rummet går en video av Leon Bethke, som stämningsfullt väver samman konstnärernas processer och bakar in dem i en ”Vilda västern-känsla”. Utställningen sitter också bra i sadeln, men liksom hos Leone blir humorn, stämningen och de mindre scenerna viktigare än den helhetliga historien som man först trodde skulle vara poängen.
Bilder (uppifrån och ned): Niklas Bethke, Fruls Tilpo, Jyrki Riekki
Adress: Gävlegatan 10 B, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 22/8 – 21/9
Jacob Anckarsvärd (text), SPG (foto)