Trots att jag sett Thomas Demands bilder vid ett par tillfällen tidigare går jag på hans visuella trick och undrar om han bytt arbetsmetod, den att bygga upp alla miljöer för hand och sedan fotografera dem. Men nej, tekniken är densamma och när man närstuderar bilderna ser man att alla detaljer verkligen är uppbyggda i papper. Processen går ofta till så att han utgår från en tidningsbild; sedan bygger han upp en tredimensionell rekonstruktion av motivet med hjälp av färgade papper. Dessa modeller är minutiöst utförda och varje liten detalj är tillverkad på detta sätt. Sedan ljussätts modellen och fotograferas från samma perspektiv som ursprungsbilden. Därefter förstör Demand själva modellen. Fotona är knivskarpa och ofta uppförstorade till kolossalformat. På avstånd ser de ut att vara rent dokumenterande bilder, men samtidigt är de något som inte stämmer. Allt är lite för perfekt. Även i en bild som Badezimmer föreställande ett kontor i kaos så är alla ytor rena, och alla de utsprida pappersarken på golvet verka vara oanvända. Dessutom är ljusbalansen och ljussättningen lite väl perfekt för att det ska kunna vara något annat än en studiobild. Av de kommentarer jag hör på utställningen så gissar de flesta att de är någon form av datorbearbetade bilder.
De miljöer Demand väljer att bygga upp utgår från platser där ofta något dramatiskt eller historiskt ögonblick har utspelat sig. Till utställningen på Neue Nationalgalerie har man valt bilder som på något sätt utgår från två händelser: Västtysklands bildande för sextio år sedan och murens fall fyrtio år senare. Något förvirrande är dock att de valt att inte presentera exakt vilka händelser som de olika bilderna är kopplade till.
Utställningen pågår till den 17 januari. Adress: Potsdamer Straße 50
2009-12-26 Per Brunskog (text), Neue Nationalgalerie (foto)
Utskriftsvänlig version
1 kommentar
Saknar du något utställningstips! Berätta för oss!