Någonstans längs den slingrande uppförsbacken som leder till Carl Eldhs Ateljémuseum slås jag av en overklighetskänsla. Som om jag passerat en portal till en annan värld, en annan tid. Det doftar av blommande syrener och soluppvärmd tjära från museets virke. En flock svalor uppenbarar sig helt sonika under en kornblå himmel. Högt beläget, mellan väderbitna klippor och prunkande grönska, framstår museet som en oas i ett vakuum. Så avlägset från bullret, trafiken och vägarbetet som pågår för fullt vid backens fot och dominerar stadslandskapet vid Roslagstull.
I skrivandets stund ter sig den upplevelsen som en slumpens preludium till Theresa Traore Dahlbergs Dolda sagor på Carl Eldhs Ateljémuseum. En utställning vars berättelser rör sig mellan olika skeenden och temporala tillstånd. I tidigare sommarutställningar har de inbjudna konstnärerna förhållit sig till Carl Eldhs konstnärskap och ateljéns rumsliga förutsättningar. Det senare villkoret gäller förvisso också för årets upplaga, men Traore Dahlberg har istället vänt sin blick till Eldhs maka och dotter – Elise och Brita Eldh.
Och det med utgångspunkt i de två kvinnornas självregisserade 8mm-filmer i färg från 30- och 40-talet, ett arkivmaterial som nyligen digitaliserats och nu projiceras direkt på väggarna i ateljéns videorum. Korta, oftast iscensatta, tagningar visar sorglösa glimtar ur deras vardagsliv under tre decennier i Los Angeles. Bilderna är korniga men likväl ett nöje att titta på. Brita som germansk prinsessa bland jätteliljor i trädgården. Elise i storblommig klänning likt de stora blommorna i trädgården. Brita i röd volangklänning och turkos solfjäder dansande som en diva bland träden i full blom.
Trädgården, praktfull och frodig, Elises arbete och stolthet, är den konstanta skådeplatsen. Också när mor och dotter flyttar tillbaka till Sverige efter Eldhs död och trädgårdsarbetet fortsätter utanför ateljén.
Trädgården utgör även ett centralt tema i Dolda sagor. Men Traore Dahlberg har också tagit intryck av och tolkat de starka familjeband som förenade Elise och Brita livet ut. I videoverket Le petit prince (2025) interagerar konstnärens 7-åriga son och 70-åriga far med ett antal tunna kopparblad; de pusslar och radar upp bladen i tyst och förtroligt samförstånd. Platsen är ett kargt och något blåsigt landskap, anonymt och vilt jämfört med Elises formgivna natur. I själva verket rör det sig om trädgården intill konstnärens familjehus på Öland, vars topografi liknar landskapet på Burkina Faso. Två platser från uppväxten som hon oftast återkommer till, även i sitt konstnärskap.
Som med skulpturen Osvald (2025), två frökapslar i vitt bemålat gips vars original hittades av konstnärens äldsta son i Burkina Faso och också visas i utställningen. Verket är det som först fångar besökarens blick vid ingången, dess abstrakta former och monumentala storlek gör att det sticker ut som en främmande växt i museets välansade trädgård.
Inne i ateljéns stora rum finns skulpturserien i nersmält brons, Alexis I – IIII (2025), avgjutningar av tallbarr, också från Burkina Faso. Skulpturernas olika formationer har arrangerats av Traore Dahlberg tillsammans med hennes yngsta barn, som också gett namn åt verket. Carl Eldh porträtterade sin dotter Brita liksom Elise vid flera tillfällen. Jag sympatiserar med Traore Dahlbergs gest att knyta an till traditionen och skapa familjeband.
Traore Dahlberg är duktig på att ladda och expandera ett ursprungligt tema eller en berättelse med olika element och sammanhang, såväl fysiska som immateriella, så att de nya utsagornas överlagringar knappast går att skilja åt från de tidigare. Jag tänker bland annat på de material som återanvänds i olika verk och länge ingått i Traore Dahlbergs praktik. Som kopparbladen, egentligen kasserade mönsterkort, industriella kvarlevor från en annan tid i tekniktillverkningens historia.
I ateljéns runda rum dyker de upp igen, arrangerade på ett på podium i en perfekt cirkel som matchar lanterninens form på taket. Rotunda (2025) tycks sväva som ett rödbrunt orakel bland Eldhs tillhörigheter. Det frästa oläsbara mönstret och de otaliga fingeravtrycken på kopparbladen adderar till verkets mystiska uttryck.
Dolda sagor är en ömsint uttänkt och mångbottnad utställning, som dock blir intressantast och berör mest där Traore Dahlbergs konstnärliga inlevelse för Elises och Britas livsöden kommer som starkast till uttryck. Något som utställningskatalogen är ytterligare ett exempel på. Utställningen som helhet har en introspektiv prägel, förenlig med konstnärens utforskande modus. Likt en trädgård.
Gabriela López
Carl Eldhs Ateljémuseum, Lögebodavägen 10, Stockholm. Pågår 15 maj – 28 september 2025
