För många är Sture Johannessons namn mest känt i förbindelse med en av Sveriges riktigt hemvävda konstskandaler, turerna kring utställningen “Underground” på Lunds konsthall 1969. Den numera legendariska affischen med en naken, haschrökande kvinna i kombination med vad somliga uppfattade som ett drogrevolutionärt budskap gjorde att konsthallschefen Folke Edwards fick avgå, och Sture Johannessons namn kom att för evigt vara kopplat till drogliberalism och en allmän flummighet. Det är i högsta grad orättvist, och Index retrospektiva utställning med konstnärens verk gör en god insats för att rätta till historieskrivningen.
Johannessons “flummighet” var nämligen inget självändamål eller resultat av alltför flitiga utflykter i haschdimmorna. I bakgrunden fanns en estetik och ett filosofiskt credo som delades av den digitala revolutionens pionjärer borta i Kalifornien. Det var därför ingen tillfällighet att Johannesson – när han mer eller mindre tvingats i exil – fortsatte att utveckla sitt konstnärskap tillsammans med tekniker i laboratorierna på andra sidan Atlanten. I umgängeskretsen fanns såväl Steve Wozniak (sedermera en av Apples grundare) och Sture Kallin, programmerare vid IBM:s forskningsanläggning. För en eftervärld som vant sig vid att det existerar en avgrund mellan humanister och tekniker kan utveckling tyckas märklig, men då bör man minnas att detta var en era där konst och teknik pardansade med varandra i utmärkt harmoni, och där projekt som Billy Klüvers E.A.T. (Experiments in Art and Technology) sammanförde datateknikens stigfinnare med konstnärer som John Cage, Öyvind Fahlström, Robert Rauschenberg och Andy Warhol.
Sture Johannessons datorgenererade grafik från början av 70-talet producerades med hjälp av en hålkortsmatad dator utan bildskärm, och i sin enkelhet kan den förstås inte mäta sig med vad dagens maskiner kan åstadkomma. Men det är heller inte poängen. För Johannesson och hans själsfränder fanns det något lockande i det faktum att maskinerna kunde utföra kreativt arbete i stället för att processa siffror och övervaka medborgarna. De flesta av Johannessons datorgrafiska blad bygger också på principen att låta maskinen avvika från den linjära, abstrakta utskriften och i stället skapa former som är hämtade från vår globala symbolvärld. Anden i maskinen var kanske inte en reell företeelse, men i mötet mellan människa och maskin kunde vi i alla fall för ett ögonblick ana existensen av ett större medvetande.
För alla som har ett intresse i hur länken ser ut mellan 60-talets “öppna konst” och dagens multimediaverklighet är Sture Johannessons verk ett obligatorium. Index gör en kulturgärning genom att låta oss ta del av dem, särskilt som de flesta av verken aldrig tidigare visats i Sverige.
Adress: Kungsbrostrand 19, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 16/3 – 25/5
Anders Olofsson (text), Index (foto)
