Några eviga sanningar är det väl knappast någon enda som tror på nuförtiden. Sanningen tycks inte bara vara relativ, utan också en förbrukningsvara med kort bäst-före-datum. Men ibland är minnet så pinsamt kort att det kan vara på sin plats att påminna om hur det låtit tidigare. Detta känns inte minst viktigt i dessa dagar när det stormar kring kulturtidskriftsstödets vara eller inte vara. Per Bill, Kulturutskottets ordförande, har tillsammans med sina Allianskamrater tänkt till och kommit fram till att litteraturstödet ska betalas genom att stödet till landets kulturtidskrifter i stort sett slopas. Men minnet är, som sagt, kort. När Litteraturutredningen, tillsatt av f.d. moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, presenterade sina resultat hösten 2012 hette det:
“Det är (även) värt att framhålla att kulturtidskrifterna många gånger representerar ett alternativt utbud i förhållande till dagspressen. Utrymmet för fördjupning är större i tidskrifterna än i de flesta dagstidningar och kultursidornas fokus på nöjesbevakning har gjort dessa fora för kritik och essäistik allt viktigare”.
Och man fortsätter:
“Kulturrådets produktionsstöd är en avgörande del i många kulturtidskrifters ekonomi. Samtidigt finns det även ett antal tidskrifter som kan upprätthålla en journalistik som gör att de bör räknas som kulturtidskrifter på marknadens villkor utan statligt stöd. Gemensamt för den senare gruppen är att de antingen backas upp av relativt starka finansiärer eller har goda möjligheter att få intäkter från annonser. Vår bedömning är att detta är positiva exempel, men att det är osannolikt att flertalet andra kulturtidskrifter skulle kunna följa samma väg. Produktionsstödet är således fortsatt viktigt för mångfalden i utbudet”.
Utredningen konkluderar med att stödet bör ökas med 2 miljoner kronor för att förbättra kulturtidskrifternas möjligheter att höja skribenternas arvoden!
I regeringens påföljande proposition fyller man i:
“Regeringen bedömer att produktionsstödet är en betydelsefull kulturpolitisk insats för att främja en kulturellt värdefull mångfald i utbudet av kulturtidskrifter /…/ Regeringen delar remissinstansernas bedömningar och anser att de nuvarande grunderna för fördelning av kulturtidskriftsstödet därför bör vara oförändrade. De tidskrifter som får stöd bör alltså själva, inom ramarna för bidragsförordningen, fortsatt besluta om hur stödet ska disponeras”.
Faktum är att det bara var en motionär som hade invändningar mot regeringens förslag. Det var Sverigedemokraterna, som pläderade för att kulturtidskriftsstödet skulle avskaffas. I stort sett precis vad Kulturutskottet under sin moderate ordförande nu föreslår. Nya tider och nya vindar, eller helt enkelt ett ovanligt dåligt minne?
Anders Olofsson (text)