Vad har Guillaume Corneille, Enrico Baj, Ulla Fries, Niki de Saint Phalle, Maya Eizin Öijer, Axel Fridell, Pontus Raud, Georges Braque, Christian Due och Anna Livia Löwendahl-Atomic gemensamt? Svaret är att de tillsammans med en mängd andra framstående konstnärer finns representerade i Uppsala konstmuseums stora grafiksamling. I utställningen ”Pressat – tradition och innovation i tryckta bilder” visas 74 grafiska verk från 1600-talet och framåt från när och fjärran, dessa svarar tillsammans med presenterade tekniker på frågan vad grafik är och belyser dess utveckling.
Ett museum har flera uppdrag, ett är det pedagogiska, vilket Uppsala konstmuseum verkligen har lyckas genomföra i utställningen som är indelad i fyra avdelningar. De olika tryckmetoderna visas bland annat i korta filmer på små bildskärmar med ljudberättelser i hörlurar. Vidare har modern teknik som QR-koder använts parallellt med mer traditionella medier, som inlästa och tryckta texter, för att ge bredd och tillgänglighet för olika målgrupper. För den som ytterligare vill fördjupa sig i de olika tryckmetoderna högtryck, djuptryck, plantryck och genomtryck, finns kataloger och litteratur framlagd. Själv skulle jag kunna tillbringa en hel dag här.
Men även om det är fascinerande och lärorikt att studera tekniker och sätta sig in i hantverksskickligheten bakom verken är det ändå de färdiga bilderna som griper tag och ger sinnesrysningar. Kanske inte alla, men så ovanligt många; urvalet och representanterna är valda med balans och omsorg! Många temagrupperingar skulle vidare kunna göras med denna mångfald av verk:
Den första bilden som intar mina sinnen är Friedensreich Hundertwassers ”Good Morning City, Bleeding Town” (1969-1970), serigrafi, där bladet är tryckt i 10.000 ex, alla individuella. På bladets vänstra sida visas små färgrutor som berättar vilka färger som har använts. Surrealistiska skyskrapor sträcker sig som en grupp individer mot skyn; självständiga, men som grupp liksom bekräftande och stöttande varandra och belysta av auraomgärdade moln; två varmt orangegula och ett rosaskimrande. Att hela grupperingen tycks svävande och byggnaderna beroende av varandra, kan vidare bero på den ytliga eller obefintliga förankringen i ett tunt underlag, kanske är det verklighetsförankringen som visar sig så vag. En utväxtformation av glittrande stoft visar strävan och anknytning till en annan dimension, liksom husens mångfärgade och i flera fall metallicglittrande rutor – verklighetens flykt in i de vackra sagornas eller hallucinationernas värld.
I den surrealistiska upplevelsen infogar jag även exempelvis Hans Tichas ”Schlagersängerin” (1979), serigrafi, och Enrico Bajs ”Baj chez Picasso I” (1969), färgetsning, akvatint (övre bilden). Tillsammans med Baj befinner sig Niki de Saint Phalles ”My love where shall we meet again”, serigrafi, övervägande i det politiska gränslandet (nedre bilden). Mångfaldigande av bild och budskap hör givetvis samman med den grafiska tekniken och att kunna sprida politiska uttryck. De svenska konstnärerna Carl Johan De Geer, Lars Hillersberg, Olof Sandahl och Petter Hellsings bilder sprider mer okonstlat uttalade politiska och samhällskritiska budskap.
Realism i porträtt och miljö är ett annat tema, med många representanter från olika tider: exempelvis Axel Fridell, Anna Livia Löwendahl-Atomic och Pierre Bonnard. Av de religiösa trycken utmärker sig inlånet ”Veronikas svetteduk” från 1649, där en sammanhängande kopparstickslinje bär fram bilden av Kristi ansikte.
Effektfulla material att trycka på eller använda sig av utmärker sig, själv är jag extra förtjust i Maya Eizins silkscreen på sidensatäng, Urban Sjöbergs betongetsning och Pontus Rauds karborundumtryck.
Att hitta en orsak att avstå från att uppleva denna rika utställning är förmodligen svårt – här finns mycket att upptäcka och många ingångar i konst(ut)tryckens värld.
Adress: Uppsala slott
Utställningen pågår under perioden 9/2 – 14/4
Marit Jonsson (text), Uppsala konstmuseum (foto)
