Petra Lindholms närhet till måleriet har alltid varit stor, något som juryn för Carnegie Art Award noterade när de 2006 tilldelade henne tredjepriset. Hennes videoverk har alltid haft en eterisk karaktär som gör att de sträcker sig utöver filmmediet och in en en sfär där den målade bildens kvaliteter får influera berättandet. För Petra Lindholm har aldrig varit rädd för att berätta, och göra det på ett lite vemodigt och skört sätt. Känslorna fanns tunt under ytan i hennes förra utställning ”Till Anne Marie”, där den egna släktkrönikan erbjöd grundmaterialet. Ett betydande inslag var vyn över et schweiziskt alplandskap, i sig ett motiv symbolvärden som vilar tungt i den västerländska konst- och litteraturhistorien. Bergen som något att vila blicken på i meditativ stillhet, men också som en latent utmaning – se där två närmast arketypiska förhållningssätt som avsatt en lång rad konstverk.
I sin nya utställning är det återigen bergen som utgör fokus för Lindholms skapande. Denna gång är den personliga relationen till naturen ännu mer konkret. År 2013 vistades Lindholm med familj i Nepal, alldeles invid Mount Everest. I videoverket ”Empty Vessels” möter vi den ensamme vandraren, den som antagit bergets utmaning eller som helt enkelt vänt civilisationen ryggen för att söka sig till ett mer naturligt livssätt. Just detta är nuförtiden en paradox, inte minst i ett land som Nepal där massturismen gjort bergsbestigandet till något betydligt mindre unikt än vad det en gång var.
Petra Lindholms formspråk har en hög grad av subtilitet, oavsett om hon arbetar med rörliga bilder eller textila assemblage. I hennes filmsekvenser läggs lager på lager, både av bildfragment, röster och musik. Vi försätts i ett drömlikt tillstånd där verkligheten flyter samman med fantasier och associationer. Lindholm lägger bokstavligt talat väv till väv i en omvänd slöjdans: syftet är inte att klä av eller demaskera utan att skikt för skikt bygga en komplexitet som förmår fånga mångtydigheten i upplevelsen av något som är betydligt större än var och en av oss som individ.
Petra Lindholms textilt inspirerade arbete har samma mångbottnade karaktär. Som bakgrund finns den nöd so ofta är uppfinningarnas moder. En svajig elförsörjning gjorde det helt enkelt nödvändigt för konstnären att arbeta analogt i stället för att lite till enbart den digitala tekniken. Men det är fördenskull inga substitut det handlar om. I dessa verk har det rörliga bildflödet dechiffrerats och flätats in i en målerisk praktik som man länge kunnat ana att Petra Lindholm velat prova ut i hela sin bredd. Möjligen kan de som vant sig vid att beundra hennes videokonst uppfatta denna krets av verk som mer konventionella. Men för en konstnär som alltid strävat efter att vara extremt konsekvent i utvecklingen av sitt konstnärskap är ett ett seg i denna riktning närmast att betrakta som en nödvändighet.
Adress: Fredsgatan 12, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 17/1 – 15/2
Anders Olofsson (text), Galleri Magnus Karlsson (foto)
