När jag lämnar Owen Lands utställning efter mitt första besök var jag totalt förvirrad. Men även nu efter att jag kommit tillbaka från mitt andra besök av utställningen känner jag mig lätt bortkommen – en känsla som i detta sammanhang bruka betyda att man varit med om en konstuplevelse över det vanliga. Att jag var vacklande över vad jag sett efter första besöket hörde delvis också samman med den rätt knapphändiga presentationstexten – jag förstod inte att filmerna var gjorda av en och samma person, då det i sluttexten på en del stod att de var gjorda av Owen Land och i andra George Landow. Efter en titt på internet visade sig dock att han bytte namn mitt i karriären.
De äldre filmerna är inte lätttydbara, men de följer ändå relativt väl en neodadaistisk tradition av experimentella filmer från 60- och 70-talet som blandar poletik med ett ifrågasättande av filmmediet. Det verk som dock gör mig värkligt förvirrad och nyfiken är den över två timmar långa Dialogues, en film som är nyproducerad, och som utställningen obönhörligen kretsar kring. Filmen består av korta episoder. Ofta med dialoger mellan kvinnor och män där det finns direkta eller sublim koppling till sex. När jag senare letat reda på mer information om filmen förstår jag att dialogerna på ett eller annat sätt är hämtade ut Lands eget liv, och då ofta i mötet med strippor eller prostituerade. Men filmen innehåller mer lager än sex. Här finns filmteoretiska, mytologiska, filosofiska, religiösa lager. Allt samman mixat till något paradoxala bedårande och tragikomiskt, som är bortom det jag kan beskriva med ord, eller i alla fall något som jag nu har ord för, men jag vet att om det kommer dyka upp en utställning med Land är jag beträdd att resa långt för att besöka den.
Utställningen pågår fram till den 24 januari. Adress: Auguststraße 69
2009-12-26 Per Brunskog (text), Owen Land (foto)
