I utställningen ”The Art of Fashion” på Museum Boijmans i Rotterdam har fem modedesigners lämnat catwalken för att tag steget in på konstscenen. Det rör sig om internationellt kända namn som Viktor & Rolf, Naomi Filmer, Hussein Chalayan, Anna-Nicole Ziesche och Walter Van Beirendonck som blivit inbjudna att skapa var sitt speciella verk i gränslandet mellan mode och konst. De nyproducerade verken ingår sedan i en större utställning där man blandar fantasifulla modekreationer med konstobjekt. Rober Gobers ”Hairy Shoe” och Louise Bourgeois rosa pälshuvud återfinns sida vid sida med kreationer av modeskapare som Christoppe Coppen och Viktor & Rolf. Vad som är konst och vad som är modedesign är inte lätt att avgöra utan gränserna blir flytande, vilket naturligtvis är tanken med utställningen.
Diskussionen om den gränsöverskridande konsten ligger i tiden. Det är inte bara inom mode man börjar ifrågasätta och diskutera sitt förhållande till konsten, utan det sker även inom design, konsthantverk och arkitektur. Men något helt nytt fenomen är det inte fråga om. Tvärtom har det alltid har skett ett utbyte mellan olika konstnärliga discipliner, och det är sällan ett problem för konstnären om han/hon gör konst, design, konsthantverk eller något annat kreativt. Detta är möjligtvis något som vållar huvudbry för teoretiker och kritiker som känner ett behov att klassificera och beskriva objekten. Frågan är snarare vad en modedesigner har att vinna på att ställa ut på ett konstmuseum? Ekonomisk borde modenischen var betydligt mer lukrativ och catwalken i lika hög grad kunna användas som ett scenrum för konstnärliga experiment? Men det är väl, som alltid, så att varje rum har sina förväntningar och konventioner som det kan vara svårt att bryta mot. När en modedesigner för möjlighet att utforska konstrummet kan därför mycket intressant hända.
Inte oväntat är det är kroppen som har varit utgångspunkt för de fem installationerna. Hussein Chalayans verk ”Micro Geography” består av en roterande kropp nedsänk i en vattenbehållare. Med hjälp av sex videokameror filmas olika delar av kroppen som sedan blir synlig på lika många TV-skärmar. Vi får aldrig någon helhetsbild av vad som finns inuti behållaren utan bara små stycken och fragment som hela tiden rör sig och förändras precis som omvärlden runt omkring oss. I Anna-Nicole Ziesches video ”Childhood storage” rör sig en fyrfotad varelse i en hemmastickad dräkt i barndomens minnesrum. Här är det kroppens förhållande till barnkammaren och avtrycket som det skapar i vuxenlivet som står i centrum. Naomi Filters fyra skulpturer ”Breathing Volume” visualiserar ett osynligt område som uppstår när kroppens olika delar som mun, kind och haka passerar genom en människas andetag. Viktor & Rolfs installation ”Alternative No.1” vänder sig till ett sinne som är ganska outforskat inom konsten, nämligen lukten. Lukten, i form av parfym, är ju en självklar del av modevärlden, men när besökte du en luktkonstutställning senast? I alla fall har de skapat ett mörkt rum indränkt i parfym. En speciell parfymflaska och en reklamannons skapar en förväntning hur parfymen ska upplevas, men vad ögat tolkar och vad luktsinnet sedan upplever visar sig vara väldigt dubbelt och motsägelsefullt. Märkligast av installationerna är dock Walter van Beirendoncks tempel, som sticker ut med sin naiva färgglada stil med bland annat ejakulerande penisar. Det är förmodligen ett verk man gillar eller ogillar. I jämförelse med de andra verken i utställningen känns det ganska ointressant och passar inte riktig in i utställningen.
”The Art of Fashion” är en utställning som lyckas skapa förvirring i begreppen. Om man inte är väldigt insatt i modedesign och konst är det svårt att räkna ut vad som är skapat av en modedesigner eller av en konstnär och frågan är förstås om det spelar någon roll? För det är en utställning med många bra verk med fokus på den mänskliga kroppen i olika synvinklar.
Bilder (uppifrån och ned): Viktor & Rolf, Walter van Beirendonck
Adress: Museumpark 18-20
2009-09-26 Mathias Jansson (text), Museum Boijmans (foto)
