
Kouris familj kom till Sverige som flyktingar från Syrien via Kanada, och hela installationen blir till en personlig gestaltning av kollektiva erfarenheter. Livsfaror och utsatthet skildrar Kouri skulpturalt och återhållet. Stämningen i rummet är tät, som ett andetag på väg att brisera.
Golvet täcks av betongplattor av samma typ som finns på torg och trottoarer. Ledstänger är utplacerade för att visa en riktning in i rummet. Och för att markera distans och avgränsning. Ett par så kallade betongsuggor, neutralt utformade trafikhinder som ska förhindra olyckor på våra gator, har rests upp som ett slags brutala nutidsornament. Jag ser ett readymade av offentligheten.
Och så finns ett par objekt som sedda tillsammans vittnar om människors ohyggliga umbäranden. Om levnadsöden som utspelar sig överallt idag, inför våra mediala ögon. En rostig bilmotor placerad på betonggolvet blir en utbränd övergiven kropp. Och på väggen hänger en avlång ihålig form i obehandlat stål. Den liknar en likkista, med vassa konturer ringar den in det trånga utrymme som finns under ett bilsäte. Och anger samtidigt måtten för det som varit platsen för mångas inträde i Europa.

Magnus Bons
Foto: Pär Fredin, Jean-Baptiste Béranger. Uppsala konstmuseum, Uppsala slott. Utställningen visas 9 mars – 22 april 2019





















