Milliken Gallery, Stockholm: KP Brehmer (19/3-9/4)

Tanken på att företag skall ta ett större ansvar för hela samhällets fortbestånd och utveckling är rätt ny, åtminstone om vi talar om företag som tillverkar hushållsmaskiner, bilar eller huvudvärkstabletter. Men i konstvärlden har den s.k. marknaden alltid haft ett gott öga till kulturgärningar som inte omedelbart förräntar sig. Milliken Gallerys utställning med verk av den tyske grafikern KP Brehmer är ett sådant exempel. Brehmer dog för mer än tio år sedan, men är samtida med storheter som Beuys, Metzger, Haake, Polke och Hödicke. Brehmer var en konstnär med många strängar på sin lyra. Det är inte fel att placera in honom i en tradition av europeisk popkonst, som först på senare år lyckats ta sig ut ur den tunga slagskuggan från de amerikanska popkonstnärerna. Brehmer var gediget grafiskt utbildad, och hans verk vittnar om djupa och egensinniga kunskaper om hur det grafiska bildspråket påverkar vår varseblivning. Brehmers sätt att använda statistiska grafer som underlag för abstrakta och konceptuella målningar har fått många efterföljare, utan att dessa fördenskull lyckats efterlikna Brehmers träffsäkra politiska kommentarer. Utställningen är ett bra exempel på när konsthistorien känns ovanligt lite museal. (Adress: Luntmakargatan 78)

Anders Olofsson