Edvard Gran är en konstnär som med kameran som instrument går på upptäcktsfärd efter en skapelse inuti den vi tar för given. Noggrant söker han igenom omgivningen för att hitta till synes slumpartade detaljer som ger ett sken av att spegla en plan, men som lika gärna – och kanske ännu mer – är just ett resultat av tillfälligheternas spel. Konturerna av bokstäver skriva i snö eller färgspill på gatans asfalt, ”hemliga” tecken som uppenbarar sig på trafikskyltar och husgavlar, föremål som uppträder på ett sätt som man inte hade förväntat sig – allt detta är Grans arbetsmaterial. Konceptet kan förefalla långsökt och torrt, men Edvard Gran besitter en säregen form av humor som gör att bilderna förmår säga något intressanta om världen omkring oss. Ett par trädruskor som formar en tom parentes (matematikens tecken för den absoluta tomheten) blir en fyndig symbol för intigheten bortom det sinnligt påtagliga. Och när Gran låter en skådespelerska räkna från ett till hundra med varierande känslodarr för varje siffra, då inser vi att konst ofta bör handla om just detta: de små iakttagelserna som inte gör anspråk på att förändra världen, men som vill skärpa våra sinnen. Grans utställning är den sista hos Mia Sundberg Galleri på Gävlegatan. Synd, eftersom galleriet alltsedan starten mejslat ut en distinkt profil och vågat vara den trogen. I en bransch där kappvändarna tyvärr blivit allt vanligare kommer galleriet att saknas. (Adress: Gävlegatan 12 B)
Mia Sundberg Galleri, Stockholm: Edvard Gran (26/3-26/4)
Anders Olofsson