Den ensamma damen är med överallt, i nästan alla bilder. Blond och med rena drag. Röd mun. Ibland har hon sällskap av en man eller en hund. Hon har mycket att stå i – och hon får utstå en hel del. En mjuk golvlampa virar sig om hennes kropp, en långsmal snopp likaså. Hon gör mat, hon drömmer om mat; hennes ögon, näsa och mun – allt består av livets födoämnen. Den ensamma damen bär en tung sten om halsen.
Inte så konstigt då att hon gråter en smula ibland, eller att hon skär sig i armen med en kniv. Ändå är det glada tårar som rinner ner för kinderna.
Moderna museets retrospektiva utställning av Marie-Louise Ekmans konstnärskap innehåller många verk – men egentligen endast ett motiv. Eller bara en motivkrets – den om relationer mellan människor. Det är där hennes fokus ständigt befinner sig. Från de tidiga vänporträtten av Inez Svensson och Britt Edwall till de sena målningarna av kvinnan och mannens möten. Sladdriga skuggfigurer hänger på dem som bihang, livsbråten som de inte kan kasta av sig. Eller om den istället ger vika inför kärleken, till slut?
Ekmans sena bilder är mer dubbeltydiga än hennes tidiga drastiska skildringar av våra allmänmänskliga förehavanden. Absurditeten är nedtonad, detaljerna färre. Och framför allt är handlaget mer förfinat. Mer på pricken.
Inte så konstigt att hantverket blir precisare efter femtio års målande. Men de trånga utrymmen som personerna agerar på är sig likt. Samma scen och samma scenografi. Vi spelar alla våra roller.
Kanske är här ändå för många bilder? En viss mättnad infinner sig efter en stund. Några färre, och utställningen hade blivit tätare. Tur då att det finns några sidorum med annat intressant material – som Ekmans samling av konstnärsfetischer och en vägg med anteckningar. Och så de ljuvliga filmerna ”Barnförbjudet” (1979) och ”Den dramatiska asylen” (2013).
Under september kommer mer av hennes film- och tv-konst att visas. Det blir ett kärt återseende av exempelvis tv-serien ”Målarskolan”. Kanske är det i filmerna – när Ekmans figurer TALAR och vi ser dem röra på sig – som hennes verkligt unika förmåga att fånga våra inre drifter bäst kommer till sin rätt?
Magnus Bons
Foto: Moderna Museet, Skeppsholmen. Utställningen pågår 17 juni – 17 september 2017
Utskriftsvänlig version
