Vid Mårtenstorget i Lund ligger det en byggnad. En byggnad som har vissa funktioner och vissa givna och ogivna möjligheter. Den har också vissa mått och fysiska egenskaper. Den fylls med folk, och den töms på folk. Den fylls med innehåll och den töms på innehåll. Jag har min relation till byggnaden, du har din. Den är byggd vid en tidpunkt och en dag kommer den inte längre att existera, i alla fall inte i den fysiska gestaltning som idag. Byggnaden är Lunds Konsthall. En byggnad som är lätt att tycka om för des enkla smakfulla arkitektur. I Luca Freis utställning ”Studies/play är det denna byggnad, dess arkitektur och arkitektoniska funktioner, vår rörelse och perception av den som står i centrum.
Frei inleder ett nytt utställningskoncept som Lunds Konsthall introducerat där yngre konstnärer från/eller verksamma i regionen ges möjlighet att under kortare perioder utnyttja konsthallen mellan de ordinarie längre utställningarna. Det är också utifrån detta perspektiv man får se Freis utställning – ett prövande av själva konsthallen.
När vi kommer in i entréhallen möts du av ett antal ömtåligt tunna vita pappersremsor som är utlagda på det mörka tunga stengolvet och som får oss besökare att sicksacka oss fram genom rummet. Pappersremsornas bredd är densamma som konsthallens bärande väggar. I den inre salen finns 27 vita kuber staplade till en större kub som når upp till balkongerna på andra våningen. Kuberna är inte perfekt staplade, så det blir glapp eller springor i den större kuben. Bägge dessa verk bygger mycket på den förändring som sker om vi ser dem nerifrån eller från övre delen av konsthallen. På en av väggarna i den inre salen finns också en vägg målning som hänger ner som en skugga från balkongen, när man går närmare ser man att den är utförd med tunna blyets streck. I den övre delen av konsthallen finns endast sex små montage bilder på en av väggarna. Dessa fåtal minimalistiska verk ska enligt Frei fungera som ett ”mellanrum” mellan betraktaren och arkitekturen. De är acceleratorer som sätter igång en process där vår upplevelse av arkitekturen kan förändras.
Utställningen står och faller med den dialogtext som finns med i katalogen mellan Frei och den argentinska skribenten Santiago García Navarro. Texten öppnar upp utställningen men samtidigt är den väl akademisk och lätt insnöad. Man förstår att Frei och Navarro är begeistrade av de teorier som finns om perception och rumslighet, men de lyckas inte fullt ut förmedla sin fascination; vilket jag antar också kan hör samman med att Frei inte vill leda in oss betraktare i en av honom utpekad läsning av rummet. Utställningen med den slående titeln ”Studies/play” har, liksom hela Freis konstnärskap, något överpretentiöst över sig. Just detta gör att där också finns en torr provokation som i alla fall får mig att gå runt och småle i de närmast tomma salarna. Adress: Mårtenstorget 3
2008-05-07 Per Brunskog (text), Lunds Konsthall (foto)
