Ibland kan videoutställningar vara tråkiga. Det känns som man går från instans till instans, och även om de enskilda verken har mycket att säga, kan utställningsrummet te sig torftigt eftersatt. Därför blir jag så glad av Loulou Cherinets utställning på Röda Sten, där även tomrummen och transportsträckorna känns värdeladdade och informationsrika. Hela tre plan har fyllts med videokonst och allt interagerar med vartannat. I katedralen, där jag inleder resan, märks först den molande ljudmattan. Ljudet kommer främst från det nyproducerade verket “Testaments Betrayed” som har fått en betydande position i rummet. Framför projektionen har man byggt en dramatisk gradäng som visar sig bekväm och användbar. Tanter på kafferep, linkande hundar, sjöbodar och kyrkor drar förbi. Vardagliga vyer, helt enkelt. Som en pixlig Richter-målning som har fått liv och rör sig och packar händelserna slumpvis på eget bevåg. De beskrivande orden räcker inte riktigt till, hastigheten suddar ut alla djupgående förklaringsmodeller. Och det är nog främst rörelsen framåt (eller är det bakåt?) och det pockande suget efter konsumtion och rytm, inte innehållet i sig, som fastnar. Mer, mer och mer. Detta kan förvisso låta sorgesamt, ändå kan mitt välbefinnande inte sluta bubbla.
Det finns många verk att uppmärksamma här. Jag är väldigt förtjust i “Minor Field Study” där livet i Kongo ställs mot den trygga tristessen i förorten Orminge och i den humoristiska “Allegory of the Cock” där en berättelse finner nya former i upprepningen. Här skapar dubbelprojiceringarna dynamik och det är främst i mötena, översättningarna, glidningarna och den nyansrikedom vilken de låter oss ana, som Cherinets styrka ligger. Bild och ljud fortsätter att smattra mot varandra genom hela utställningen. Husets topp kröns av den underfundiga “White Women” där en samling svarta män diskuterar vita kvinnor och deras relationer till desamma. Samtalet växlar från uppehållstillstånd till storleken på könsorgan, från påklistrad grabbighet till blottad fragilitet. Kameran rör sig i cirklar och allteftersom kommer man efter man till tals. Liksom i Cherinets övriga konst dirigeras ingen klar utläsningsmetod, däremot poängteras återigen de dubbla perspektiven och alltings komplexitet – något grumligt som finns därute men som fladdrar för mycket för att låta sig fångas. Riktigt magiskt, faktiskt.
Adress: Röda Sten 1, Göteborg
Utställningen pågår under perioden 22/1 – 27/2
Sara Arvidsson (text), Röda Sten (foto)
