Åke Göransson satt också på Lillhagens mentalsjukhus, men han fick väl knappast ta del av någon organiserad studieverksamhet. Det fick däremot patienterna som medverkar med målningar och skulpturer i den sevärda utställningen ”Lillhagen i färg” på Göteborgs stadsmuseum. Över 250 av deras verk visas, tillsammans med en pedagogisk presentation över verksamheten och om tankarna bakom.
Målningarna domineras av tillplattade bildrum och upprepade detaljer, samt genomgående av en genuin färgkänsla. Av det där direkta och ofiltrerade som tilltalar så med det oskolade. I en monter står lite valhänt gjorda skulpturer av människor och djur uppradade – med ett utseende som skulle platsa i vilken teckning av Hill som helst. Utställningen väcker känslan av att betrakta själva grundförutsättningarna för bildskapande. Det jag ser tycks springa ur en inbyggd vilja att uttrycka sig, och jag tror mig ha trillat på en sann guldåder.
Samtidigt är verken i utställningen resultatet av resurserna som satsades på patienterna. Från slutet av 1950-talet fram till slutet på 1980-talet byggde man på Lillhagen upp en omfattande kreativ verkstad där patienterna kunde måla, teckna och spela musik. Ledda av professionella konstnärer. Det var en del av dåtidens folkbildande ideal, och en framgång för eldsjälen Eva Whites övertygelse om att mötas ”människa till människa”.
Mycket är odaterat och osignerat, men majoriteten av patienternas verk är gjorda under 1960- och 1970-talen. De ställdes ut tidigt och vid flera tillfällen, och i katalogen beskrivs verksamheten som en fristad, bortom terapeutiskt mätbara resultat. Det handlade inte om vård utan om skapande, om att väcka kreativiteten. I ”Lillhagen i färg” slår den ut med full kraft.
Magnus Bons
Göteborgs stadsmuseum, Norra Hamngatan 42, Göteborg. Pågår 26 april 2025 – 29 mars 2026
