Lars Lerin är både en skicklig konstnär och en intressant personlighet i svenskt kulturliv. Lerin har vunnit åtskilliga priser, han är hedersdoktor, han har skrivit mängder av böcker och det har gjorts en uppmärksammad film om honom. Som konstnär ställer han ut regelbundet på välrenommerade scener, samtidigt som han är smakfullt sparsmakad med sin försäljning. Detta till trots står han inte högt i gunst hos det svenska intellektuella kulturetablissemanget. Tidigare har Lerins verk innehållit en hel del sentimentalitet, romantik, med motiv som stugor i snödrivor, övergivna industrilokaler och eviga skogar. Vi är också vana att se handskriven text i bilderna, ibland läsbar, oftast inte, som ett brev eller snarare en referens till ett sådant. På denna utställning ser vi en ny spännande utveckling riktning.
Det centrala motivet i utställningen Arkiv är en 24 meter lång målning. Motivet är en lång radda bokhyllor, inte precis vackra utan snarare sådana som man kan tänka sig att det ser ut i bortglömda byråkratiska utrymmen. Ändå blir dessa bokhyllor estetiskt tilltalande och kontextuellt laddade genom Lerins hand. En får hoppas att Lerin fortsätter att ta sig an sådana här mer uttänkta motiv och miljöer. Inte för att han då bättre skall passa in i samtidskonstfåran, utan bara för att det blir mycket mer intressant och gör hans hantverksskicklighet bättre rättvisa. I samma sal som bokhyllorna finns några målningar av fåglar. Även dessa passar in på temat arkiv. De är liksom magasinerade. I vissa målningar hänger fåglarna upp-och-ner, i vissa är de märkta. Liksom ”arkivväggen” är fåglarna inte riktigt i en miljö som skall visas upp. Man kan tänka sig att bilderna är tagna från en korridor på Biologiska museet. Det är lätt att koppla dessa delar av utställningen till teman av utanförskap, avskildhet och ska vi säga, inofficiella områden. De kan också syfta till att exponera en personlighetstyp och ett temperament som kanske är lika svenskt som Lerins tidigare motivval från glesbygden.
Dessa bilder känns dock mer generösa och klart mer personliga än landskapen vi är vana vid. Utställningen handlar inte bara om arkiv utan här finns även utsökta målningar av tivolin (Michael Jacksons privata tivoli Neverland), teatrar och katedraler där Lerins måleriska spänst och råhet hittar en fin balans. Där finns också några motiv från filmer, där innergården från Hitchcocks Fönster mot gården är en pärla som man blir kvar länge framför, både för igenkänning och för att hitta nya historier än de som utspelades för Grace Kelly och James Stewart. Att kalla utställningen välbesökt är knappast en överdrift, men denna utställning bör verkligen ses då den är banbrytande för Lars Lerin och något så unikt i svensk konst som en exposé av mästerlig måleri.
Adress: Karlavägen 9, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 2/10 – 31/10
Jakob Anckarsvärd (text), Lars Bohman Gallery (foto)
